Hej mina kära läsare!Nu är det ett tag sen jag skrev igen,men ni vet ju hur det är...Det händer inte så mycket här och dagarna ser ganska så lika ut.Men nu tänkte jag skriva lite när jag ändå tar mej en paus i husarbetet...

Påsken var ganska så lugn,vi var mest hemma och inte gjorde så mycket.Vi var hos mamma på Påskmat och sen hade vi mina föräldrar här på mat på påskdagen.Men annars så hände det inte så mycket.Dagarna före Påsk var ganska så hektiska för mej,det var mycket jag skulle ordna med innan det blev helg.Gubben min tog tidig påskledighet,han jobbar i Norge och där är det många som tar tidigt ledigt till bla.Påsk

Den värken i mitt ben som jag skrev om förra gången gav med sej efter några dagar.Men jag har ju ständig molande värk så ont har jag ju hela tiden,men det har jag lärt mej att leva med.Men det är när smärtan blir värre eller om den sätter sej på ett"nytt"ställe,det är då känslan blir märkbart värre för mej.För jag har ju lärt mej att leva på ett sätt och göra saker på ett visst sätt och i ett visst tempo.Men när det inte går så märker ju jag av min vardag på ett helt annat sätt än annars.Men det är sånt jag bara får ta och leva med.Men det är inte så lätt alla gånger ska jag lova....Just idag har jag en dålig dag med min rygg och min höft,så jag ska bara göra det mest nödvändiga och sen blir det vila.Jag har gjort det mesta för idag men jag har lite kvar som jag vill ha gjort innan jag kan känna mej nöjd för idag.Men jag behöver en paus känner jag...Jag vet varför jag har extra ont idag...Det är för att jag var ute och gick igår för första gången på 10 mån.Sen jag köpte motionscykeln så har jag inte varit ute på några promenader.För jag har tyckt det har varit så bra att sitta framför tv:n på morgon och cykla mina 2 mil på 1 dryg timme.Men igår gjorde jag först min cykelrunda framför tv:n på morgon och sen när jag var klar med det jag skulle göra här igår så tog jag på mej regnställ,skenorna i skorna och stavarna i händerna och så klart musik i öronen och begav mej ut.Och det var såå gôtt och komma igång med gåinga igen och det kändes precis likadant som när jag gick sist.Jag gick ca.3 km på ungefär 45 min.När jag kom mej hem igen så var jag såå nöjd.Då tog jag bilen och åkte till mamma och åt mat,gubben jobba över igår kväll så det blev ingen middag gjord här igår.
Sen när jag kom hem så gjorde jag minst möjligt.

Så i morse när jag vakna så kände jag ju att det här blir en jobbig dag...Bara jag kommit upp och fått rört mej lite och fått i mej mediciner så blev det något bättre.Men som sagt så blir det inte så mycket mer gjort här idag...Jag har försökt förklara hur det gör ont men det är så svårt...Det är en molande värk som just nu sitter nere i svanskotan och bäckenet/höften...Det spelar ingen roll om jag sitter,står eller går så gör det ont,det bästa är att ligga men så kan jag ju inte ligga hela tiden heller för då blir det dels inget gjort och så får jag ju efter en stund ännu mer ont och blir bara ännu mer stel.Så det bästa är att röra sej det jag orkar med måttliga mängder och försöka fördela orken utöver dagen.Det är inte lätt...För jag vill helst vara klar med allt jag ska ha gjort under dagen innan jag kan slappna av och sätta/lägga mej ner helt.

Jag har ju haft en skena som gick av för mej för ett tag sen.Och jag skicka tillbaka den till ortopeden och dom i sin tur skicka den till leverantören som gör skenorna.Så det har ju tagit några veckor för att få reda på om dom bedömde att jag skulle få en ny eller vad som skulle hända.Men dagarna före Påsk så fick jag klart att jag skulle få en ny.Som tur är så hade jag ju en på lager hemma så jag hade en att bruka istället annars hade jag blivit utan och det hade blivit svårt för mej för att jag har gjort mej väldigt beroende av dom.Men i alla fall så fick jag en ny så nu har jag en på lager ifall den jag använder skulle gå av.Vårat landsting här i Värmland har kommit på att vi som använder såna typer av saker ska inte få ha hemma på lager utan går det nånting sönder så måste jag vänta tills dom skickar en ny skena t.ex om min skulle gå av och jag inte hade haft nån hel hemma.Men det är ju ekonomin inom landstinget det handlar om.Men jag klarar mej än så länge.

Nej,nu ska jag göra sista rycket här innan vila...

Men ha en fortsatt fin dag så hörs vi snart igen...

Kram...

Hej mina vänner!Nu var det ett tag sen jag skrev igen,dels så har det inte hänt så mycket och dels så har jag inte varit på blogg-humör.Men nu ska jag försöka skriva litt.

Förra helgen var vi med både gamla och nya vänner ute och grillade.Det var jätte gott att få komma sej ut bland folk utan att behöva handla eller gå eller slita ut sej så mycket.Vi gick dit vi skulle va och vi satt och njöt i det jätte fina vädret vi hade förra helgen och bara hade det gôtt i flera timmar.Det var gôtt att få komma ut och prata med folk å se litt annat än bara hemmets väggar.Blir ju det jag ser oftast...
Sen på söndagen åkte vi till gubbens dotters familj för att fira att dom vuxna i familjen hade fyllt år.Det var oxå väldigt trevligt med mycket gôtt att äta och sen få se och prata med folk,är ju inte så ofta man ser alla.
Sen var det måndag igen och en ny vecka...Som jag trodde skulle bli en lugn och bra vecka...Jag börja som vanligt morgonen efter att gubben åkt på jobb med att cykla mina 2 mil.Det kändes bra och jag cykla på ungefär 1 timme som jag brukar göra.När jag har cyklat klart och jag kliver av cykeln så är jag alltid stel i både ben och rygg.Men det brukar ge med sej bara det gått ett tag,men det gjorde det inte den här gången.Ryggen är ju som den är,den är ju ond hela tiden.Men benen brukar ju vara ganska så bra...Men jag kände igen måndags att jag blev stelare och stelare...Och ondare och ondare för att röra mej fick jag,det onda satt i vänster ben,ifrån höften och ända ner till knät.Det gjorde såå ont när jag skulle vrida mej och främst när jag skulle stå på benet.Det gjorde såå ont...Så jag halta mej runt här och stötta mej på väggar och bord och bänkar.Och la mej på kvällen med en förhoppning om att en god natts sömn skulle göra att det onda var borta på tisdag morgon.Jag kände under natten att det gjorde ont så fort jag skulle flytta benet.Och jag vakna på morgonen med en känsla i benet som var såå ont...Jag fick få hjälp upp av gubben och han fick stödja mej till toan.Sen satt jag och gjorde frukost och matsäck till gubben.Jag fick i mej mina vanliga värktabletter på morgon.Men det hjälpte dåligt...Jag halta runt här och fick gjort det jag brukar göra här,men absolut inte inte mer.Jag brukar försöka cykla varje morgon om jag inte har någon tid tidigt som jag måste passa.Men som benet var i tisdags så klara jag nästan inte lyfta det,det gjorde såå fruktansvärt ont upp ifrån vänster höft ner till knät.Det gick skapligt bra så länge jag satt helt stilla.Men så fort jag spände lårmuskeln och skulle lyfta benet så skar det som knivar inne i benet.Så den här veckan har jag inte cyklat mer än måndagen.
På tisdagen så åkte jag till mamma för mitt syskonbarn och hennes hund var där.Jag är ju ganska så envis som ni nog har lärt er vid det här laget.Så fast jag fick halta mej runt och ta trappsteg för trappsteg för att komma mej upp till bilen,och sen sätta mej in i bilen och köra fast det gjorde ont vid varje vridning och rörelse.Så kom jag mej både dit och hem...Det ska mycket till för att stoppa mej ifrån sånt som jag vill och ifrån sånt som jag har bestämt mej för.Jag tog det ganska så lugnt den dagen.
Benet var lika ont hela tisdagen,onsdag morgon tog jag mej upp ur sängen själv,fast det var ont...Jag gjorde det jag brukar göra,jag t.om baka matbröd i onsdags.Allting går bara man vill...Och en vilja och en envishet har jag.Jag har min topp på förmiddagen på dagarna som jag gör det som ska göras,så jag har många timmar på eftermiddagen och kvällen som jag kan vila och ta det lugnt.Det är så jag har lärt mej att jag måste lägga upp dagen.Sen eftermiddag/kväll så är jag ingenting till.Måste jag göra nånting då så gör jag det för att jag måste och för att jag är så envis.
Torsdag var det ju handling som vanligt som stod på schemat.Då var benet helt plötsligt mycket bättre,jag kunde väl känna lite lite när jag vred på benet,men annars så var det mycket bättre.Igår fredag så kändes som vanligt igen,och idag känns det oxå som det brukar.Jag vet inte vad det var som gjorde att det gjorde såå ont i benet i början på veckan.Cyklat har jag ju gjort nästan varje morgon i säkert över ett halvår,så jag tycker ju att det skulle vara helt knäppt om det skulle ha nånting med det att göra.Men på måndag morgon så kommer jag prova att cykla igen,så får vi se hur det känns.
Jag analyserar inte och jag försöker inte hitta en orsak till att jag hade så ont i mitt ben.Jag har lärt mej att leva med det,att det som går bra att göra ena gången går inte alls att göra nästa gång.Jag har lärt mej att leva med att bli frustrerad och arg och göra saker som jag kanske egentligen inte skulle göra för att min kropp försöker tala om mej för mej saker.Jag ligger hela tiden lite över min gräns för vad min kropp klarar av känner jag.Skulle jag hela tiden lyssna på min kropp så skulle jag bli en psykiskt mycket ostabil eremit som skulle stånga huvudet i väggen av ren frustration över att inte orka/klara av saker som är vardagliga och helt självklara för dom allra flesta.Jag gör saker som alla andra fast kanske inte på samma sätt som andra eller kanske inte lika snabbt som andra,men jag försöker leva så normalt som möjligt och jag försöker klara mej så mycket som möjligt själv.Men jag har fått ändra mej,och jag har blivit tvungen att kapitulera många gånger och erkänna för mej själv och andra att jag inte klarar av allt som jag gjorde förr.Förr var jag som vem som helst men det är jag inte idag,och det är jävligt frustrerande och jävligt jobbigt vissa dagar att acceptera.Jag vet att jag måste men det är inte så lika lätt varje dag.Sen är det ju klart att jag går ju inte varje dag och tänker på vad jag inte orkar/klarar av längre,då skulle ju både jag och dom närmast runt mej bli helt knäppa.Men det är vissa dagar så jag bara känner att allting är bara bläääää...Men då håller jag mej för mej själv och så är det snart tillbaka till det gamla vanliga igen.Där jag tar varje dag och gör det jag ska göra och jag fixar det...
Vissa dagar när jag har ont så blir jag såå irriterad och arg så då bara morrar jag till och gör saker i ren irritation bara för att jag känner att det spelar ingen roll vad jag gör så får jag ont.Men det är sån jag är som person,och jag har mina begränsningar,men jag gör saker ändå.

Ha det så bra så hörs vi snart igen!
Kram...