Hej mina vänner!Kommer med ett inlägg idag oxå,fick inte med allt igår...

Idag har jag en "rote-dag" när jag gör allt möjligt...Allt från telefon-samtal till städning till tvätt...Ja allt som tillhör ett hushåll...Jämnt nu så får jag mej en smörgås å mediciner,å under tiden som dom verkar så ska jag skriva...Skriva lite om mitt minne...Som har blivit väldigt dåligt...Folk kan säga saker till mej men sen kommer jag ändå inte ihåg det dom har sagt.Förr när jag jobba så hade jag väldigt gôtt minne.Jag jobba ju 10 som undersköterska inom äldreomsorgen.Å då var det väldigt mycket man skulle komma ihåg,å då hade man allt i huvet.Men nu måste jag ha allt på kom-ihåg-lappar eller i en vanlig almanacka eller intryck i min"hjärna" i mobilen.Jag försöker komma ihåg viktiga saker men det går inte utan alla mina kom-ihåg.Jag kan även be andra folk att påminna mej eller säga till mej om vissa saker.För att jag ska få med det jag vill i det här inlägget så börja jag redan igår att skriva kom-ihåg- lapp...
Även höga ljud och många som pratar på samma gång och mycket som händer runt mej på samma gång gör att jag blir helt slut i huvet.Jag kan inte förklara men det är jätte jobbigt,jag skrev ju igår om att saker snurrar runt överallt när jag typ är på ett stort köpcentra.Det är väldigt svårt för"vanligt" folk att förstå.Man vill nog förstå men det är ju som med allting annat,det går aldrig helt att sätta sej in i en annan persons liv.Jag har lärt mej att leva med det,jag har ju som inget annat val.En del folk säger till mej att jag ser så pigg och glad ut...Och jag försöker väl va positiv och glad,men alla dagar är inte bra...Men dom dagarna är jag hemma så då ser inte folk mej.Å jag är inte en sån person som yttrar mej så väldigt mycket om hur jag har det,för det är ingen som kan hjälpa mej med det jag har å då är det ingen idé att säga nånting heller.Men mina närmaste vet och ser mina dåliga dagar.Å jag har inte så mycket att klaga över egentligen,det finns alltid dom som har det värre.Jag försöker å inte klaga över alla krämpor jag har,jag är så van dom så dom är"ett" med mitt liv...Jag tänker inte så mycket på dom mer än dom dagarna när värken känns värre å ingenting hjälper.Men då är jag hemma å surar å är allmänt irriterad...Men det vet mina närmaste så dom bryr sej inte,dom vet att det är min situation jag är sur på sällan dom.Det finns några gånger som jag blir sur...Det är ju som jag redan nämnt när jag har mer ont än vanligt å sen så får det inte gå för länge på morgonen innan jag får frukost,för mediciner å frukost måste jag ha direkt på morgonen för att överhuvudtaget kunna fungera nånting...Å så blir jag grinig när jag är trött.Dessa gånger ska man helst inte reta mej,för då blir jag arg.
Det här med att jag oxå skriver listor,det är mycket oxå för att jag ska hinna få gjort allt under de timmar jag har ork att göra saker.Jag är inte en sån som kan vänta till långt fram på dagen om jag ska göra nånting.Min ork kan jämföras med en ballong som man blåser upp,och sen sakta släpper ut luften.När luften i ballongen är slut så är den slut...Å så är det med min ork oxå,när orken är slut så är den slut.Då spelar det inte så stor roll att jag vill göra saker,det finns inte ork till att göra det.Å gör jag ändå saker så gör jag det på"stôn",vissa gånger måste jag göra saker fast jag egentligen inte orkar för att det måste göras.Å så blir det idag...Nu är egentligen min ork slut men jag måste bli klar med det som ska göras här.Men sen så gör jag inte så mycket resten av helgen.
Jag vet att jag har en väldigt värdefull gubbe som kan hjälpa mej,men han jobbar å han gör massa andra saker som jag inte orkar,så då gör jag det jag orkar å det räcker...
Mitt snurriga huvud ställer till med mycket dumt...Dels att saker snurrar runt för mej men även folk...Jag ser att jag har folk runt mej men jag ser dom inte,jag ser inte vilka det är.Ska jag se om det är nån jag känner så måste jag antingen sitta eller stå stilla å helt koncentrera mej.Så jag känner ju när jag varit ute bland folk hur spänd å ont i huvet jag har...
Gubben min gjorde mej uppmärksam på en sak i morse som jag brukar säga till folk när dom säger att jag är duktig trots allt att jag orkar göra det jag orkar,med att cykla t.ex.Då brukar jag svara att jag är envis...Men det är inte bara att jag är envis som gör att jag orkar göra saker...Jag är ju liksom född med mitt handikapp,men för mej så är det inget handikapp...om ni förstår vad jag menar.Jag vet ju inget annat om,jag vet ju inte hur det är att leva utan mitt ryggmärgsbråck.Det hade ju varit annorlunda om jag hade blivit drabbad av nånting senare i livet,då hade det nog varit svårare.Att både acceptera situationen men även komma på sätt så att man klarar av vardagen.Å jag vet ju som sagt var inte om nåt annat så jag tänker inte på det.Det är ju inte så att jag går varje dag å tänker att" jag har Ryggmärgsbråck å jag är annorlunda"...Så går ju inte att gå runt å tänka.Det är nog folk runt mej och som jag träffar på som tänker mer på det å tycker att jag är duktig som klarar av saker.Men det blir så dumt när folk nästan klappar en på huvet å säger"att vad duktig du är som klarar dej"...För mej är det inget problem å för mej så är det min vardag som vilken som helst...Så egentligen så är jag inte så annorlunda mer än att jag bl.a använder kateter när jag kissar å att jag sen födseln har en shunt i huvet så att vätskan ska rinna ner i buken.
Sen att jag har ett konstant huvud som snurrar,ögon som inte hänger med längre,rygg som är ständigt ond för att det ligger en nerv i kläm emellan 2 kotor och höfter som är ständigt onda...Det kan man faktiskt få med åldern oavsett om man är född normalt eller som i mitt fall Ryggmärgsbråck.
Nu har jag ätit smörgåsen å jag känner att medicinerna har börjat jobba,så nu får jag fortsätta så jag blir klar här idag.
Ha en fin helg så hörs vi snart igen...Kram...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej mina vänner!Nu är det ett tag sen jag skrev,men det händer inte så mycket här så älta om det samma hela tiden orkar jag inte... Värken och de problemen jag har med det är väl ganska så likt,fast sen nån gång på vårkanten mars-april så börja värk...

Hej mina vänner!Vet att jag inte har skrivit på väldigt länge,men det händer inte så mycket nytt här och jag orkar inte skriva om samma sak som jag har skrivit om massa gånger förut...Dagarna är ganska så lika sen förr,men det som är annorlunda nu är...

Hej mina vänner!Nu har det återigen gått ett sånt långt uppehåll sen jag skrev som jag har lovat sååå många gånger att det inte ska göra.Men det är bara det att jag tycker inte att jag har så väldigt mycket nytt att skriva om,jag har ju liksom skrivi...

Hej mina vänner!Nu var det länge sen jag skrev sist,men det händer inte så mycket här så därför har jag inte så mycket att uppdatera bloggen med heller... Men just november månad har de sista åren blivit väldigt mycket en"minne-månad" för mej.Dels...

Hej mina vänner!Kommer med ett inlägg idag oxå...Idag har jag sett på dopet av den minsta prinsen i vårat kungahus.Ni som känner mej vet att jag är väldigt förtjust i dessa människor,och försöker hänga med på det som händer. Så idag har jag inte hun...