Hej mina vänner!Nu är jag här igen...

Tror inte det har hänt nåt speciellt,utan dagarna är ganska så lika här...Har ju ingen aning om vilka som läser min blogg så det är väldigt svårt att veta hur utförlig jag ska vara om saker som jag skriver om...

Den 17 maj så var vi i Norge och fira Norges nationaldag.Vi bor ju bara 1 dryg mil ifrån norska gränsen,så vi är ju över dit ganska så ofta.Min gubbe jobbar ju i Norge,det är väldigt vanligt att de som bor här jobbar i Norge.

Vi var alltså i Norge den 17 maj.Den dagen är det väldigt mycket finklädda barn och vuxna ute på gatorna i Norge.En del går i tåg och många står på gatorna och viftar med norska flaggor och tittar på de som går i tågen.Det är mest barn men oxå vuxna som går i dessa tåg,med musik kårer och man spelar,sjunger och ropar musik,sånger och ramsor.Det är jätte fint att se alla glada...
Vi stod efter gatan och titta på detta tåg,eller jag stod och titta på första stället men sen så satt jag på gräset och titta på alla folk.Jag blir såååå trött i min rygg och höfter när jag stått en stund.Med en stund så menar jag bara en 10-15 mon. Men det går bra...Jag är van att det blir så så jag anpassar mej.Jag håller i eller hänger på folk jag har med mej,men ibland så måste jag få sätta mej.Så den dagen så stod jag,satt på gräs och annat som det går att sitta på.Jag hänger även på annat som står stilla...Det ihop med allt folk och bilar och allt annat som finns ute i ett samhälle en sån dag gör att det är en väldigt jobbig dag,men jag vill så jätte mycket göra en del saker och då trotsar jag det som blir och tar det.För det som jag får uppleva och va med om övervinner mitt onda...Jag är en envis människa så det går...
Dagen efter så hade jag en vilodag,gubben börja jobba efter flera dagars ledighet.Det var ju pingst den helgen,så vi tog en tur ut med triken.Vi hamna på fästningen i Halden.Vi hade med oss matsäck som vi åt uppe vid fästningen.Vi gick inte runt där så mycket,för det är ganska så tungt att gå i mc-kläder.Så vi har pratat på att vi ska ta bilen dit nån fin dag och gå runt då istället.

Annars då??Jo,det är sej väl ganska så likt som det alltid brukar vara.Min värk får jag ju leva med och ha...Vissa dagar är bra och vissa dagar är jävliga...Men jag är van att det är så...

Igår pröva jag nåt nytt när det gäller min cykling.Jag sänkte motståndet från 5 till 4 av 8 som är det högsta.Och så fick jag för mej att jag skulle prova och se om jag fixa att cykla 3 mil.Och det fixa jag...på ganska så exakt 90 min.,som jag satte som mål.Jag var sååå"sleten" när jag var klar...Och jag var såå svett...Men jag var oxå sååå nöjd...
Så jag gjorde om samma sak imorse igen,men då gick det lite saktare så jag cykla 3 mil på ca.92 min.
Jag kände i ryggen i morse när jag skulle upp ur sängen att det skulle bli en dag med värk.Men med frukost ihop med gubben och ha tagit medicin så satte jag mej framför tv:n å cykla när gubben åkt på jobb.
Jag vet att en del folk tror och anser att jag inte ska kunna cykla så långt som jag gör,jag har ju brukat cykla 2 mil annars under en längre period.Men enligt en del folk så blir jag ifrågasatt att om jag har så ont som jag säger så ska jag inte kunna cykla så långt som jag gör.Hur kan andra veta hur min kropp känns??Hur kan folk veta att jag inte ska kunna cykla bara för att jag har ont??Vem bestämmer vad en annan människa kan eller orkar med eller inte kan eller inte orkar med??Jag blir sååå irriterad när jag får höra sånt...Jag tycker det är sååå frustrerande att känna att jag ska behöva bli ifrågasatt och inte trodd att jag har ont och att jag inte kan ha så ont för att jag klarar av vissa saker...Tänk på vad ni tycker och säger ibland gott folk...Jag blir sååå irriterad när jag känner att jag måste försvara mej för att folk inte tror mej...
Det är en stor skillnad för mej att cykla mot att gå en promenad...När jag går så sliter jag på min kropp mycket mer än när jag cyklar,jag får mycket mera ont i rygg och främst den högra höften för att jag belastar ben och rygg mycket mer än när jag sitter på en sadel och cyklar på en motionscykel framför tv:n...Men det är det vissa folk som inte tror på och som inte verkar fatta att jag har de problemen jag har.Men hade jag däremot varit en person som hela tiden hade lyssnat på min kropp och inte gjort vissa saker som gör att jag får ont,och suttit och legat helt stilla och bara ojjat mej och bara talat om för folk hela tiden alla ställen jag har ont eller allt jag har svårt med som dubbelseende och väldigt ostadiga ben,så tror jag nog att jag hade fått en större förståelse för att jag har faktiskt problem/svårigheter med vissa saker.Men sån är inte ja...Jag gör saker och jag försöker leva mitt liv så normalt som möjligt...Och det är därför en del har så svårt att fatta och tro mej när jag pratar och försöker förklara hur jag känner mej och hur jag har det med allt...Jag har ett huvud som konstant snurrar,jag har en mage som inte fungerar utan den lever sitt eget liv...jag har en rygg som är konstant ond,24 tim.om dygnet 365 dagar om året...jag har 2 fötter som förhoppningsvis är det som är bäst på min kropp,men som har svårigheter för att"kontoret" som sitter på toppen inte fungerar som det ska...Jag har ögon som inte hänger med längre,titta rakt fram går bra men så fort jag ska titta åt sidorna så ser jag mångdubbelt...Men det är p.ga min vattenskalle och mitt tryck i huvudet.
Jag brukar säga att det känns som att jag sitter i en karusell som bara snurrar runt runt och mitt inne i den ska jag försöka leva mitt liv.Det går med det är slitsamt vissa dagar kan jag lova...
Men tack vare alla underbara människor som jag har runt mej så klarar jag det.Dom flesta runt mej vet de mesta om vad jag sliter med,och det gör att jag kan vara mer avslappnad och inte behöver anstränga mej så för att det ska verka som att jag inte har mina problem.Utan jag kan ta mina snedsteg och jag kan göra mina vurpor utan att folk tycker det är konstigt...för det är en del av hur jag är.
Men mycket tror jag är tack vare att jag är så öppen och vill berätta om hur jag har det.För förhoppningsvis så gör jag folk uppmärksamma på att vi är faktiskt inte alla lika,och vari har alla våra olika saker som vi sliter med varje dag.Alla är faktiskt inte födda helt friska.Dom värsta orden jag kan höra är när nån säger att"huvudsaken är ju att barnet är friskt när det föds"...Jag vet att de som säger det förhoppningsvis inte tänker så mycket på vad dom säger utan man bara säger det...Men tänk om barnet inte vore friskt,vad skulle man göra då?Men det är en annan fråga som jag inte tänker utveckla så mycket mer än att alla har rätt att leva hur vi än är skapade.

Mycket att tänka på här i livet...Men ha en fin dag mina vänner så hörs vi snart igen!

Kram...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej mina vänner!Nu är det ett tag sen jag skrev,men det händer inte så mycket här så älta om det samma hela tiden orkar jag inte... Värken och de problemen jag har med det är väl ganska så likt,fast sen nån gång på vårkanten mars-april så börja värk...

Hej mina vänner!Vet att jag inte har skrivit på väldigt länge,men det händer inte så mycket nytt här och jag orkar inte skriva om samma sak som jag har skrivit om massa gånger förut...Dagarna är ganska så lika sen förr,men det som är annorlunda nu är...

Hej mina vänner!Nu har det återigen gått ett sånt långt uppehåll sen jag skrev som jag har lovat sååå många gånger att det inte ska göra.Men det är bara det att jag tycker inte att jag har så väldigt mycket nytt att skriva om,jag har ju liksom skrivi...

Hej mina vänner!Nu var det länge sen jag skrev sist,men det händer inte så mycket här så därför har jag inte så mycket att uppdatera bloggen med heller... Men just november månad har de sista åren blivit väldigt mycket en"minne-månad" för mej.Dels...

Hej mina vänner!Kommer med ett inlägg idag oxå...Idag har jag sett på dopet av den minsta prinsen i vårat kungahus.Ni som känner mej vet att jag är väldigt förtjust i dessa människor,och försöker hänga med på det som händer. Så idag har jag inte hun...