Hej mina vänner!Nu kommer ett klaginlägg,så det som inte vill läsa när jag klagar kan sluta å läsa här...

Jag klagar för att jag har ONT!!!Jag har ont vilket jag står,går,sitter eller ligger...!!!I morse tog jag mej för faen inte ens upp ur sängen själv utan sambon fick komma å dra upp mej...!!Jag får göra allt på stôn här...!!Och för er som inte vet vad stôn är så kan jag översätta det med när man gör nånting på envishet,att man gör saker av ren vilja för att viljan är sååå stark över att kunna få gjort en sak...
Alla som känner mej vet att jag är ganska envis,det är inte ofta jag klagar å inte ofta saker stoppar mej ifrån att göra det jag vill...Men nu de senaste dagarna så har jag fått gått på stôn och envishet,jag har fått gått över gränsen varje dag för vad jag egentligen orkar för att min vilja att göra saker är för stark...Jag ville få städat här till helgen,vi var tvungna att handla igår,idag vill jag få tvättat min bil för att den ska fortsätta va skapligt fin...Det är bara en bråkdel av det jag vill ha fått gjort fast jag egentligen skulle ha bäst av att sitta eller ligga...Men jag har en vilja av stål som har hjälpt mej många gånger igenom livet,hade jag inte haft den så hade jag inte varit där jag är idag...
Jag är absolut inte en sån person som tycker om att klaga,för jag tänker som så att det hjälper inte att jag klagar för det finns ingen,absolut ingen som kan hjälpa mej med att jag har ont...När inte ens doktorer å sjukvård kan hjälpa mej så finns det ingen annan som kan hjälpa mej heller.Jag har mediciner som jag tar flera gånger om dagen men dom får aldrig bort allt det onda,dom får bort en del men inte allt.Och då dom dagarna/perioderna som är extra onda så hjälper dom mindre.Vad är det som är ont då undrar ni säkert...Jag har en eller kanske flera nerver nere i ryggen som ligger i kläm emellan några kotor.Så jag har en molande enerverande pirrande känsla i ryggslut/bäckenet hela jävla tiden...!!Det känns hela tiden,vilket jag sitter står går eller ligger.Det"vanliga" onda har jag vant mej vid men det är såna här dagar när det blir värre som jag märker av det.Det är då jag blir påverkad i mitt dagliga liv,att jag inte orkar göra det jag i vanliga fall gör.Men så gör jag det ändå för att min vilja är så stark av att klara av det jag vill ha gjort.Jag vet att det säkert finns folk runt mej som tycker och tror det att jag inte kan ha så ont för jag orkar ju göra grejer ändå.Men då ska man komma ihåg att man kan aldrig känna nån annans smärta,man kan aldrig sätta sej in i någon annans liv förrän man själv varit där.Jag är född så här,jag är van att ha mina begränsningar...Jag är van att inte kunna göra saker på samma sätt som andra utan jag måste hitta mitt eget sätt att göra saker på.Men det vet jag om,men det är när det blir såna här dagar som jag blir såååå lett av att jag är född med de problemen jag är född med...För det mesta så tänker jag inte på det utan jag gör som jag alltid brukar göra,å jag tar det onda när det kommer å jag drar mej undan å jag är tyst...för jag tycker inte om att klaga...Men ibland så känns allting bara bläääää...Då är jag såååååå lett mej och jag är sååå trött på att ha ont å inte kunna göra det jag vill...
Det är som jag brukar säga...Mitt huvud och mitt handikapp hänger inte ihop,dom är på ständig kollisionskurs...Och där är vi idag...Idag vill jag tvätta min bil så därför sparar jag in på min cykling nu på morgon,för jag orkar inte göra båda grejerna.Och det gör mej såååååå frustrerad...!!Men sånt är livet och det måste jag bara rätta mej efter.Jag vet att jag skulle ha mått jätte gôtt efteråt om jag fått cyklat,men det går inte.
Det är väldigt lätt att säga till en annan människa att man måste acceptera saker om man måste,men det är absolut inte lika lätt om man kommer i den situationen.Jag har varit tvungen och är tvungen varje dag att acceptera att min liv ser ut som det gör,men det är inte så lätt mina vänner...Jag känner på frustration ilska förbannelse orättvisa varenda jävla dag,men jag kan inte göra nånting åt det...Jag måste bara finna mej i och acceptera att jag har den kropp jag har med allt det jävliga som den bär med sej.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men det hjälper inte...Nu har jag iallafall fått ur mej lite frustration,så nu känns det lite bättre i själen.Ibland skulle jag bara vilja gå långt ut i skogen och bara gallskrika för att få ur mej all frustration,men det går ju inte å det hjälper ju inte för det byggs ju upp ny frustration och irritation varje dag.De dagar när jag är på dåligast humör så är jag helst för mej själv;har jag ont så blir jag irriterad,och det vet dom jag har runt mej så dom bryr sej inte...
Jag vill absolut inte att nån ska tycka synd om mej,för det är inte synd om mej,jag har det jättebra med det livet jag lever.Men jag kände bara att jag var tvungen att få ur mej en del...

I morgon har vi vår årliga"MC'n:s Dag",då vi kör kortege med våra motorcyklar.Vi hoppas på att vi blir många som kör i morgon.Det är 4:e året vi har det,å vi brukar va nånstans mellan 60-70 motorcyklar i kortegen.Det är en häftig känsla att ligga i den raden...Vi har ju en trike,en tvåhjulig goldwing som är ombyggd till trehjuling.Hade vi inte haft det så hade jag inte orkat åka p.ga att jag inte har nån balans.
Jag tycker det är sååå roligt att åka så då spelar det ingen roll hur ont jag har överallt.Jag glömmer bort det då...

Nu har jag klagat klart och skrivit klart,så nu ska jag börja min dag.Ni får ha en jätte fin dag och helg mina vänner så hörs vi snart igen...

Kram...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej mina vänner!Nu är det ett tag sen jag skrev,men det händer inte så mycket här så älta om det samma hela tiden orkar jag inte... Värken och de problemen jag har med det är väl ganska så likt,fast sen nån gång på vårkanten mars-april så börja värk...

Hej mina vänner!Vet att jag inte har skrivit på väldigt länge,men det händer inte så mycket nytt här och jag orkar inte skriva om samma sak som jag har skrivit om massa gånger förut...Dagarna är ganska så lika sen förr,men det som är annorlunda nu är...

Hej mina vänner!Nu har det återigen gått ett sånt långt uppehåll sen jag skrev som jag har lovat sååå många gånger att det inte ska göra.Men det är bara det att jag tycker inte att jag har så väldigt mycket nytt att skriva om,jag har ju liksom skrivi...

Hej mina vänner!Nu var det länge sen jag skrev sist,men det händer inte så mycket här så därför har jag inte så mycket att uppdatera bloggen med heller... Men just november månad har de sista åren blivit väldigt mycket en"minne-månad" för mej.Dels...

Hej mina vänner!Kommer med ett inlägg idag oxå...Idag har jag sett på dopet av den minsta prinsen i vårat kungahus.Ni som känner mej vet att jag är väldigt förtjust i dessa människor,och försöker hänga med på det som händer. Så idag har jag inte hun...