Hej mina vänner!Kommer med ett inlägg idag oxå...Idag har jag sett på dopet av den minsta prinsen i vårat kungahus.Ni som känner mej vet att jag är väldigt förtjust i dessa människor,och försöker hänga med på det som händer.
Så idag har jag inte hunnit med så mycket mer än det...Jag har så klart gjort det vardagliga som de flesta gör i ett hem...Plockar,diskar,ordnar med tvätt och städar osv.

Den här veckan har varit tung på flera plan,med bl.a mitt huvud och min yrseln men även andra saker som jag får dras med,som förra veckan bl.a min dåliga mage.Allt sånt här gör mej väldigt ledsen vissa stunder,fast att jag vet att jag kan inte göra nånting åt det och att det är saker som jag får dras med...Så blir jag sååååå lett mej vissa dagar...Jag vill bara va normal,med det menar jag...Ingen yrsel,ingen värk och en mage som jag kan kontrollera...Jag vet att vi alla har våra saker som vi får dras med,men när jag hör och läser vissa saker så blir det sååå banalt i jämförelse med hur andra faktiskt kan ha det.Jag vet och förstår att alla problem blir jätte stora för den det gäller,men ibland bara skakar jag på huvudet och tänker att"ni skulle få leva i min kropp bara nån dag så skulle ni få se att livet är inte så bra för alla som ni har det".Men jag vet att jag kan inte sätta mej in i en annan människas liv och inte ni i mitt liv heller.Jag försöker förklara för folk hur jag har det och hur jag fungerar och vad som kan funka för mej och vad som inte funkar,men det är väldigt få som verkligen kan förstå hur jag innerst inne har det.Att jag t.ex inte klarar av stress längre...
Det är min yrseln och dubbelseende som jag har mest besvär med.Men det har jag ju skrivit om sååååå många gånger.Jag kan som sagt var bara se klart/enkelt mot höger,ska jag titta mot vänster eller som jag tycker rakt fram så ser jag dubbelt.Min sambo brukar ibland säga"varför vrider du på huvet"?För mej så vrider jag inte på huvet,men jag gör väl det automatiskt mot vänster för att kunna se klart mot höger.Tex så ser inte jag hur mitt hår ser ut på vänster sida av...För allt blir dubbelt och flyter ihop...Håret som är en väldigt väsentlig del av mitt liv...Inte det att det behöver vara så jätte fint men det ska se normalt ut.Ska jag se någorlunda klart åt vänster så måste jag blunda på höger öga,då kan jag se någorlunda...Men det blir ju ändå inte normalt sett...Som ni märker så är min syn en väldigt väsentlig del av min vardag.Jag har lärt mej att väldigt ofta=hela tiden se dubbelt eller att saker och omgivningen,som hus,folk,bilar...Ja,allting är uppochner, inte uppochner i den bemärkelsen att saker är uppochner, utan det är saker överallt...Om jag tittar på en sak så ser jag sällan EN sak utan jag kanske ser både 3 och 4,om jag tittar på ögonen på folk så kan dom ha 4 ögon fast jag vet att dom bara har 2.Går jag eller kör bil eller nånting sånt,så går ju allt på rutin...Jag har lärt mej att köra bil på det sättet jag ser,jag har lärt mej att gå på det sättet jag ser...Men jag blir såååå trött i huvet och nacken, och framförallt höger sida av huvet är helt slut efter bara några minuter.Jag kör ju aldrig blir nåt långt,för det orkar jag inte och det vågar jag inte heller p.ga att jag ser som jag gör.Men mycket går på rutin för mej när jag gör nånting...Ska jag plocka upp nånting i från golvet så stödjer jag mej antingen i golvet eller väggen eller i nån möbel.Jag kan inte göra nånting med båda händerna för jag måste alltid ha den ena handen att hålla i nånting.Allting i mitt liv är väldigt styrt av min yrseln och balans.
När jag typ är ute på en affär eller på annat ställe där det är mycket folk så ser jag inte vad och vem jag har bredvid mej.Jag ser inte om jag ser känt folk,folk säger till mej att jag inte ser för dom har försökt hälsa...Nej,jag ser inte...!!Och det har jag försökt förklara många gånger för folk...Att jag orkar inte se er...!!Ska jag ha chans att se folk så måste jag antingen sitta eller stå och hålla mej i nånting,typ en kundvagn eller liknande och riktigt koncentrera mej.Gubben min säger att jag ser så arg ut när jag koncentrerar mej,men det är bara för att då skrynklar jag pannan i djupa vec,för då kan jag se någorlunda klart.Men ska jag försöka slappna av i ögonen och bara låta dom flyta iväg så snurrar allt...Då blir det bara ett enda virrvarr av allt.
Jag vill inte va sån här,jag vill kunna umgås med folk jag vill kunna va ute på roliga saker.Men det går inte,jag orkar inte...Och det beror på mitt snurriga huvud men även min värk...Jag hade önskat sååååå många gånger att jag kunde få byta bort allt det jag har och för bara nån dag få slippa allt...Men så fungerar det ju inte,så fungerar ju inte livet.Hur mycket jag än hatar att vara sån här och hur mycket jag än hatar alla fel och besvär jag har så kan jag inte byta bort det...Jag kan inte bli kvitt det...Och mitt uppe i alla problem jag har med en kropp som inte vill hänga med mej längre så ska jag försöka leva ett normalt liv...Och det är inte så lätt alla gånger...Jag gör det alla andra gör,fast på mitt eget sätt och på min kropps vilkor.Men så är jag så envis så jag trotsar nog kroppen mycket vissa dagar,vissa dagar vill huvet mer än kroppen,och då vinner huvet...Men det beror helt på vad det gäller,vissa saker kan jag inte trotsa.Som att stå och gå mycket,det går inte...Och jag kan inte bära tungt bl.a...Det räcker att jag rullar på 2 bildäck så får jag extra ont...Men då blir jag sååååå irriterad ibland så då gör jag saker som jag vet att jag får ont av för att jag vill klara mej själv...Jag vill göra helt vanliga saker som alla andra gör,och då gör jag det på mitt sätt fast att jag vet att jag får mera ont.

När jag har extra ont och jag känner att det inte spelar nån roll vad jag gör för jag får ont ändå,eller när magen slår sej vrång...Så blir jag sååå ledsen...Och då gråter jag,fast det är det inte många som ser...Ingen mer än min käre sambo...Jag har gråtit många gånger när jag känt att livet är orättvist,och när jag känt att"varför ska jag få alla fel för"...Men det är bara en liten stund,för jag måste ju fortsätta...Skulle jag sätta mej stilla eller lägga mej stilla så skulle jag bli där,och där är jag inte mentalt än...Jag är inte beredd att ge upp och låta kroppen styra,utan det är JAG som bestämmer över min kropp.Det är JAG som bestämmer när den ska ge upp,inte den...Det är nog som min käre sambo säger"att jag har ett starkt psyke och jag har en vilja av stål"...Och det stämmer nog...För hade jag varit en annan person mentalt,så hade jag nog inte varit där jag är idag.Men jag har nog fått lära mej genom livet att jag måste va envis,jag måste sträva på,jag kan inte ge upp...För det finns inte ens på min karta...Jag har en vanlig vardag jag oxå som alla andra,och den rullar på och livet runtomkring rullar ju på...Och jag måste hänga med där,jag måste försöka göra så gott jag kan...Det går inte annars...

Finns mycket jag inte säger utåt,men jag kände nu att det här kunde jag skriva om...Alla vet att jag är född med Ryggmärgsbråck och vattenskalle,men det är inte många som egentligen vet vad det innebär.Men jag försöker ge er en liten syn i hur mitt liv ser ut iallafall.
Nu är snart min älskade vän hemma från jobb.Och den här helgen ska bli lugn,möjligen att det blir några små uträttningar under helgen,men jag hoppas att den blir lugn och fridfull.Kanske en skogstur,där jag sitter i skogskanten medan gubben är i skogen och letar svamp och bär.

Det där med att jag inte är med på några tillställningar eller går ut på dansställen eller andra tillställningar beror oxå på mitt huvud.Jg orkar inte med massa folk och högt ljud längre.Så ibland så känns det som att alla andra gör roliga saker och umgås men jag sitter hemma jag...Och det kan göra mej lite ledsen ibland oxå,att inte orka vara med på allting.Men"that's life"och det är bara att gilla läget...Så ser mitt liv ut och det får jag bara finna mej i.Jag finner mej i det men jag accepterar det ALDRIG fullt ut...Att jag inte är den samma personen som jag var för bara några år sen...Jag finner mej INTE i att jag blivit den jag är idag...Men jag måste acceptera det,men det är 2 helt olika saker...

Det här var lite tankar från mej till er så här en fredag eftermiddag...Ha en fin helg mina vänner så hörs vi nog snart igen!Jag har flera saker jag måste skriva om...

Kram...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej mina vänner!Nu är det ett tag sen jag skrev,men det händer inte så mycket här så älta om det samma hela tiden orkar jag inte... Värken och de problemen jag har med det är väl ganska så likt,fast sen nån gång på vårkanten mars-april så börja värk...

Hej mina vänner!Vet att jag inte har skrivit på väldigt länge,men det händer inte så mycket nytt här och jag orkar inte skriva om samma sak som jag har skrivit om massa gånger förut...Dagarna är ganska så lika sen förr,men det som är annorlunda nu är...

Hej mina vänner!Nu har det återigen gått ett sånt långt uppehåll sen jag skrev som jag har lovat sååå många gånger att det inte ska göra.Men det är bara det att jag tycker inte att jag har så väldigt mycket nytt att skriva om,jag har ju liksom skrivi...

Hej mina vänner!Nu var det länge sen jag skrev sist,men det händer inte så mycket här så därför har jag inte så mycket att uppdatera bloggen med heller... Men just november månad har de sista åren blivit väldigt mycket en"minne-månad" för mej.Dels...

Hej mina vänner!Nu är jag här igen...Nu är det slut på sommarn och vi går mot höst,en sommar som har varit jätte bra på många sätt...Vi har fått möta 2 olika familjer med Ryggmärgsbråck i familjen,den ena ska vi med på julmarknad på Liseberg är det m...