Tisda 20 Nov.

I lördas tog ja mitt livs värsta beslut någonsin,att ta bort min bäste vän...  Det berodde inte på att hon va varken sjuk eller gammal,det berodde på att hon va en väldigt rädd å osäker liten hund som hade väldigt svårt för att lita på folk.Hon var hur snäll å go som helst emot oss i den innersta kretsen,men kom man lite utanför den så var hon inte trygg.En del hundar drar sej undan å söker inte främmandes kontakt,men så var inte Chilii,hon gick oftast till attack me en gång.Hon har alltid varit en osäker liten hund men det blev värre längre tiden gick.Det har hänt incidenter där hon har nafsat till folk så att det börjat blöda.Men aldrig några djupare sår(det ja vet).Vissa har inte brytt sej så mycke om det å vissa har reagerat väldigt starkt.Å en del har säkert tyckt att"den där hunden ska ju bara inte leva",å tagit avstånd från mej å Chilii.Men ja å Chilii kan inte göra allt jobbet själva,hur ska ja som hund-ägare å som bär det yttersta ansvaret för hund kunna lära henne att tycka om folk å lita på folk om ingen hjälper oss?Hur ska ja kunna träna en hund om ja inte får plats å möjlighet till det??Det är folk i Töcksfors väldigt dåliga på att förstå...Man ska ha en hund som ska gå lydigt å ordentligt i band å dom ska gå fot å dom ska tycka om å kunna prata me allt å alla,men hur ska man kunna träna en hund till att bli sån som alla vill att den ska va om man inte får chans att träna å prova,å folk hjälper till??Hund å hund-ägare kan omöjligt göra allt jobb själva...Alla andra vet ju mycke bättre om hur min hund fungera å alla andra visste ju mycke bättre hur vi skulle va än va vi visste själva...JAG ÄR SÅÅÅÅÅÅÅÅ JÄVLA TRÖTT PÅ FOLK SOM TYCKER Å TÂNKER Å SOM INTE BARA SKÔTER SEJ SJÂLVA!!!!!(suck)Nu har ja fått avreagerat mej lite i alla fall....Ja VET va mitt ansvar som hund ägare är,å ja VET va ja måste göra om det inte blir som man tänkt sej.Men det är som om ni som har barn skulle bli tvugna att avliva era barn,ja VET att säkert nån av er som läser tycker att man inte kan jämföra hundar å barn,men hon va min unge,ja har inga barn å då är det väl väldigt naturligt att hon blir det käraste ja har??Hon var min aller bäste vän å hon var det bäste ja hade,å nu har ja ingenting kvar...Ja VET att ja har en gubbe men han begriper va ja menar när ja säger"att hon var det bäste ja hade,å att hon var min aller bäste vän",det går liksom inte å jämföra folk å djur.Hon var me mej nästan överallt,fast på slutet så kändes det som att vi blev mer å mer isolerade för ingen ville umgås me oss,så kändes det för mej.Nästan alla runt oss tog avstång p.ga att hon var som hon var.Å det hjälpte ju inte till att hon skulle bli tryggare på folk...Det var bara hon å ja hemma ensamma hela dagen,gubben jobba,å dom enda vi såg å prata me på hela dagen kanske bara va mina föräldrar.Å dom tyckte hon väldigt mycke om...

Vi var ihop hela dagarna hon å ja,det var bara vi...Hon var alltid lika gla när hon såg mej,det räckte att ja vart ute i 2 min.å hämtat posten å kom in igen så såg det ut som att hon inte sett mej på flera timmar.Vi fick ett alldeles speciellt band hon å ja,vi var ett team som alltid var ihop å som aldrig svek varann...Hon har hjälpt mej igenom många jobbiga stunder me värk å inte minst under min sista tid i gips...Hade ja inte haft henne så hade ja inte kommit mej så fort som ja gjorde,det va hon som pusha mej fast hon inte kunde prata.Ja sa det många gånger"att felet är bara att hon kunde inte prata"annars så var hon sååå klok å hon förstod så mycke,men hon kunde inte prata.Hon märkte om ja hade en dålig dag,då var hon runt mej hela tiden för som att passa på mej,å hade ja en dålig dag så hade hon en dålig dag.Hon var det bäste ja hade å hon var min aller bäste vän...  Ramla ja så var hon framme direkt för att kolla så att allt gick bra,hon var min skydds ängel...  

Ja har fått ta emot sååå mycke kommentarer å åsikter å folk har tyckt å tänkt under åren hon levde,ja har fått ta emot sååå mycke skit,men ja svek ALDRIG Chilii å ja stod ALLTID på hennes sida i alla lägen...Ja hade inte kunnat behandla eller tränat henne annorlunda än va ja gjorde,hon hade vakt instinkten i blodet å det hade aldrig gått att träna bort helt,Det har både veterinärer å hund psykologer sagt så det är INGET som ja bara tror själv...

Ja VET att ja nu har gjort det som folk säkert hade gjort mycke tidigare än mej,men hon betydde såååå otroligt mycke för mej å det var INTE lätt å ta det avgörandet,det var det jobbigaste ja nånsin har gjort....Ja har väl trott under alla år att ja skulle kunna ändra på henne å att ja skulle kunna träna henne till att bli bättre,men det gick inte å hade mest troligt aldrig gått...Ja är inte den som ger upp i första taget,vad det än gäller.

Men ja vet att ja gjorde det rätta för hennes skull,för hon hade inget värdigt liv på slutet,så fort det kom folk så skulle hon antingen stängas in eller så skulle hon nonchaleras å struntas i,för att ja skulle slippa få mer kommentarer.Men det va inte det livet ja ville att hon skulle ha,ja ville att hon skulle kunna prata me alla å va en normal go hund,men ja visste inte hur ja skulle göra för å få henne att bli det.Å för Chilii`s å min skull så är det nog bäst så här.

Det sista året blev bara värre å värre,ja kände mej sååå instängd å allt var bara skit,å ja var stressa inombords å ja mådde skit dåligt.Å det märkte säkert hon...Men det va nog inte så många andra som visste va ja gick å hade inom mej,ja är ingen sån person som talar om för allt å alla hur ja mår å va ja tänker på,det är bara mina aller närmaste som vet det.

Nu bara för att Chilii är borta så är inte ja nån annan person,folk som har tyckt å tänkt under hennes levnadsår kan fortsätta tycka å tänka,för bara för att hon är borta så har inte ja glömt hur folk har betett sej emot mej å henne,så ja ändrar inte uppfattning eller ändrar mej inte bara för att hon är borta.Det finns säkert dom som accepterar skit å sen bara kan glömma det å gå vidare,men sån är inte Bia!!!Ja kan ta skit men då ska den va befogad å då ska ja ha den öga mot öga.Ja accepterar inte att få reda på skit prat på omvägar,det är väl det enda vettiga ja har fått från min far,det är att ja accepterar INTE att folk pratar skit OM mej å inte TILL mej.Man gör inte som man vill me mej!!!Vågar man prata skit så ska man kunna säga det öga mot öga till den personen det gäller å annars kan man hålla käft!!!Det är Töcksfors folk helt extrema på,å prata skit!!!Tänk om ni visste hur illa ni gör folk genom å prata skit om andra,ta hand om det ni har under erat eget tak istället för å lägga ner energi på alla andra!!!Men det är jämnt som att folk tänker det"att ja måste bry mej i hur alla andra har det,men det ja har under mitt eget tak behöver ja inte bry mej om"....Men det blir väl oftast så när man bor på ett sånt här litet ställe...

Nu finns det säkert massa folk som kommer tycka att ja är helt knäpp å dum å allting....Men det bjuder ja på,för ja vågar säger va ja tycker å tänker å ja står för det oxå...

Tillbaka till Chilii vännen min....Hon kommer tillbaka antingen i slutet av den här eller nästa vecka.Hon ska kremeras å sen ska hon ligga på Bangstad,enda stället hon kunde springa lös på å bara va hund,utan att nån ställde krav eller masa om att hon skulle göra det eller att hon skulle göra så,där fick hon va den underbara hund hon egentligen innerst inne var...  Hon är oerhört sörjd å det är väldigt tomt utan henne här,men ja vet att hon har det bra där hon är nu,där ingen har krav på henne....

Sista natten sov vi inte mycke varken hon eller ja.Ja ville hon skulle sova i våran säng men hon orka inte slå sej till ro,å hon va såå stressad...Så till slut så gick vi ut till hennes korg,å ja låg på golvet å hon i sin korg,ja hade mitt huvud i hennes korg å hon la sin nos å tass antingen på eller intill mitt ansikte,det va som att hon va tvungen att ha kroppskontakt me mej.Ja är helt säker på att hon märkte att det va nåt speciellt på gång,för så betedde hon sej inte annars,så som hon var den natten...Så vi sov inte så mycke varken hon eller ja den natten...

Sen på morgon så gick vi ut å hon fick springa lös,det sista hon gjorde...Å när vi kom till veterinären så gick allt väldigt fint till...Ja satt på golvet me Chilii å hennes filt,å hon fick sprutorna hon skulle få.Å Gunnar å veterinären stod bredvid...Ja å Chilii satt på golvet hela tiden,ända tills veterinären tala om att nu"sover hon"...Ja hade inte märkt att hon slutat andats,det gick så stilla å lugnt till väga.Det har ja oxå gruvat mej för under hela den långa tid ja gått å funderat på det här,för ingen ska ju tro att det här är nåt lätt beslut å nåt som ja kom på dagen före,utan det här har ja funderat på jätte länge,å vänt å vridit på allt...Men det fanns ingen återvändo till slut,det fanns inget annat å göra...

Men ja har gruvat mej för hur den dagen skulle bli,hur Chilii skulle reagera,hur hon skulle va på slutet...Men när det väl blev som det blev så kunde det inte gå bättre till väga än va det gjorde...Hon bara somna in,i sin favorit filt,i mitt knä.Hon svek aldrig mej å då kunde inte ja svika henne det sista ja gjorde heller...Vi var ett radar par i 3 år å 9 mån.å 2 dagar,vi var ett bra team ihop som hade många roliga å fina stunder ihop...Som ja får tänka tillbaka på,men det är JÄVLIGT tomt här!!!I söndas hörde ja hennes klör i golvet å att hon skaka på sej inne i våran säng,men det var bara en syn villa,för då var hon ju redan borta....

Ida har ja vart å tittat ut vart på Bangstad hon ska ligga,å det blir bra där,hon tyckte om att va på Bangstad,å då ska hon få fortsätta å springa där...

Hon är djupt sörjd å saknad men hon kommer alltid att va me mej genom tatueringen av henne som ja har på mitt vänstra under ben.Å ja är väldigt nöjd över att ja aldrig nånsin svek henne,fast det va många jobbiga dagar,hon svek aldrig mej...

Tänk om folk kunde va som hundar,tänk så mycke bättre värld vi hade haft då...

Nu har ja fått ur mej lite av all min frustration

Tack för mej!