Hej mina vänner! Dags för veckans inlägg...

Den här veckan har det väl inte hänt så mycket. Förra helgen hade vi sambons barnbarn här från fredag till söndag. Det är full rulle hela tiden då...

På söndag när sambon körde hem sitt barnbarn så var jag hemma. Jag ville se på prinsess-dopet. Så jag satt framför tv:n i flera timmar inomhus fast det var strålande solsken ute.

På måndag så tog vi först med oss min pappa och åkte iväg till mitt äldsta syskonbarn.Hon och hennes kille har köpt sej en liten fin voffsing.
Sen när vi kom hem från dom så gjorde vi picknick och åkte iväg med triken. Vi åkte bara några mil hemifrån, men det var gott att komma hemifrån bara. Vi fika och titta på båtar och folk som badade i värmen.

Sen var det tisdag och arbetsdag för gubben. Och jag hade bokat tid i våran tvättkällare för att tvätta mattor till mej och mamma. Sen onsdagen gjorde jag inget speciellt. Var hemma och städa lite osv.Igår var det dags för handling.Så då var jag med mamma på vårat center.

Och idag var det alltså dags för mitt första besök hos kuratorn. Jag har varit hos många sjukvårdande instanser, men en kurator har jag aldrig varit hos förut.Jag har tänkt mycket på det här första besöket, och faktiskt gruvat mej.För mej i alla fall så är det lite speciellt att gå till just en sån. Men idag var det äntligen dags....När jag väl kom in till henne och började prata så kände jag att det kändes jätte gott inombords. Vi hann ju bara med en början, men det är ändå en start.Och jag ska dit igen veckan efter Midsommar. Jag väntar faktiskt redan på nästa gång. Det känns så bra att äntligen ha tagit steget till att gå till nån som är utbildad till att lyssna....Och som kanske kan ge mej hjälp om hur jag ska bete mej i vissa situationer och hur jag ska tänka och känna....Det känns så gott att äntligen få råd ifrån nån utomstående och av nån som kan och vet vad h*n pratar om.
Jag tänker inte skriva här om varför jag går hos en kurator. Men i vissa skeden i livet så kommer man till en punkt där man inte orkar ha grejer inom sej längre. Och man behöver prata med nån som är utbildad på att veta sånt.Jag vill helt enkelt må bra igen. Och då måste jag göra det jag kan för att det ska bli möjligt igen. Jag har stora förhoppningar och stor tro på det här....

Ha det så bra mina vänner!

Kram....