Hej mina vänner!Idag har jag en sån dag som jag tycker väldigt mycket om...en lugn och fridfull dag då det inte händer så mycket.Vi ska bara iväg en liten tur ut i eftermiddag,men fram till dess så är det vila som gäller.

Den här veckan har det varit dagar som inte har varit så roliga,det har gått mycket i det onda tecknet.Jag är inne i ett dåligt skov när det gäller min rygg och min höft och min kropp i allmänhet.Det värker ständigt,molande,24 timmar om dygnet...Jag har ständigt molande värk i ryggen och ena höften,men ibland så blir det perioder som blir ondare än annars.Och det är dom perioderna som jag tycker är sååå jobbiga,det här vanliga onda har jag lärt mej leva med,men det är när det blir mer intensivt så orkar jag inte med.Men på samma gång så måste jag orka med,för min vardag måste ju fortsätta.Jag kan inte ta paus i från mitt liv bara för att jag har ont...Det finns säkert andra som tycker det och som gör det,men jag är inte sån...Jag gör saker fast jag egentligen inte orkar,för att det finns saker som inte kan stå på vänt till dess att jag har bättre dagar.Allting kan inte stå på vänt,och jag måste göra saker ibland fast jag inte varken orkar,vill eller egentligen kan.Bara för att min vardag ser precis likadan ut som alla andras,bara ändå litt annorlunda.
Så det är väldigt tur att jag är så envis som jag är,för hade jag inte varit det så hade jag inte varit där jag är idag.Vi får alla kämpa med våra saker,men en del får kämpa litt extra med vissa saker än andra.Men därmed så är det ju inte sagt att nån kämpar mer än andra,det är bara det vad man är van att kämpa om och med...Jag är van att kämpa med allt det jag har,och emot myndigheter och sjukvård och folk som tycker och tänker hit och dit,om att man nog inte är så sjuk/dålig ändå för att man orkar ju göra vissa saker ändå trots allt...Men det handlar mycket om viljan,det handlar inte så mycket om vad man egentligen orkar,när viljan är starkare så är det den som vinner.Och min vilja att orka och vilja göra vissa saker hänger absolut inte ihop med mitt handikapp och min kropp vissa gånger.Huvudet vill en sak men kroppen vill en annan.Jag och mitt Ryggmärgsbråck är väldigt sällan överens...Mitt huvud vill sååå mycket mer än vad min kropp vill...Och då när det blir krock så blir jag sååå irriterad och sur,jag blir sååå frustrerad...Och det går ut över dom jag har i min närhet,oftast mamma och min sambo.Men dom förstår och vet oftast att det inte är dom jag är irriterad på utan det är hela min situation.Jag blir sååå irriterad och frustrerad när det inte fungerar...

Men jag ger inte upp för det...Jag får ju aldrig bort det onda så jag måste ju bara försöka ta det som det kommer.Och ta dagarna som dom kommer...Och vila dom dagarna jag kan,och klara av dom dagarna som inte är så bra.Men jag värdesätter väldigt all hjälp jag får och alla stunder jag kan vila.Det är dom bra stunderna jag kämpar för när jag måste hålla igång och göra saker.Jag skyndar mej att göra det jag måste för att jag ska kunna vila.

Enligt mej så hade det känns mycket bättre om jag hade haft ont i vissa lägen,istället för att ha ont hela tiden.Det är uppe i höger höft och i nederdelen av ryggen min och mitt högra knä som det gör mest ont.
Jag vet att det säkert finns folk som tycker att jag ska gå till doktorn för att få undersökt det,men jag tror inte det är nånting att göra åt det utan det är förslitning.Så det är nog sånt jag får lära mej att leva med...Hade jag orkat så skulle jag ha använt kryckor för att underlätta benet,men jag orkar inte hoppa på ett ben p.ga min balans som inte existerar.Så hur jävla ont jag än har så måste jag gå på det.Det skär som knivar i ryggen när jag går eller när jag har legat eller suttit i samma läge länge.Det är ont men inget jag kan göra nånting med mer än att äta mina vanliga värktabletter.

Den här veckan så har man jagat älg här omkring.Så min mamma har passat min sondotters vovve,för hon har varit med på jakt.Så jag har varit där varje dag den här veckan och luktat vovve...Här blir det ingen mer hund,för som jag känner mej i kroppen just nu så skulle jag inte orka med nån hund.Fast det är min högsta önskan och jag saknar min lilla vän sååå mycket än idag fast det snart är 3 år sen hon fick somna in,så vet jag att jag kommer aldrig att ha nån mer hund i min ägo.För som jag känner just nu så skulle jag inte orka ge en hund allt det den kräver,så då låter jag hellre bli att skaffa mej nån.För kan jag inte ta hand om den själv så ska jag inte ha nån hund,jag vill inte göra mer beroende av andra för att få ha det jag innerst inne vill.Så jag luktar och gosar med andras hundar istället.Men jag saknar min lilla vän fortfarande som om 1 månad har varit död i 3 år.

För att prata på nåt helt annat så är mitt blodvärde äntligen på rätt sida igen.Nu ligger värdet på 122.Läkarn ville att jag skulle ta ett nytt prov till våren igen bara för att hålla kollen på det.

Veckan som kommer vet jag inte hur den blir,men som det känns nu så känns det som att den blir sej lik som veckan som gått.Det här blev ett väldigt långt och"ampete" och klagande inlägg,och det är inte likt mej men jag kände bara att jag var tvungen att få ur mej lite frustration.Jag brukar inte klaga om allt hela tiden men ibland så bubblar det över och då måste jag få ut det.

Ha det så bra så hörs vi säkert snart igen!

Kram...