Hej mina vänner!Nu är det freda å jag har tagit helg...Eller jag har ju alltid helg,beroende på hur man ser det hela...Jag har ju inget riktigt jobb då om man säger så,jag jobbar ju i hemmet...

Okej,vad har hänt sen sist da...?! Det enda nya som har hänt är väl att jag provar att gå utan skenor.Å det går väl skapligt...Jag har varit ute å gått 3 morgnar den här veckan,å idag utöka jag sträckan med 1 km.ungefär.Det gick bra,men jag är totalt slut i både lår,höfter å rygg under i alla fall den sista km.Det är tur att jag är så envis som jag är för annars hade det inte gått...Då hade jag gett upp efter halva sträckan.Men fast jag är totalt utsliten i kroppen när jag kommer hem så vet jag att jag tycker det är såå gott å komma ut å röra på mej å jag känner mej såå nöjd efteråt.Jag försöker å va ute å gå varannan dag.Men vissa dagar eller veckor orkar jag bara inte ut...Har jag fortfarande för ont i ryggen å höfterna när jag varit uppe ett tag på morgon,å efter att jag tagit mina mediciner,så ger jag mej inte ut å får ännu ondare.Men det extra onda går i skov,det kan va bara den gamla vanliga värken i flera veckor å sen helt plötsligt så har jag gjort för mycket en dag eller så har jag gjort nåt speciellt som jag inte brukar göra.Å då kommer det ett bakslag...Så då har jag fullt upp med att göra det aller nödvändigaste å sen inget mer...Det räcker att jag typ bär eller lyfter extra mycket en dag,eller att jag står å går extra mycket en dag kan oxå räcka för att jag ska få ont dagen efter...När jag säger ont så menar jag extra ont,för det vanliga onda tänker jag inte så mycket på för det är jag så van att ha,men det är det där extra som känns...Jag vet när jag skulle iväg å få bytt däck på bil ett år så orka jag inte ens rulle på 2 jävla däck förrän jag fick ont av det dagen efter...Då blir jag fittig,som en gammal svägerska till mej brukar säga...Då blir jag grinig å irriterad å lett mej å känner mej allmänt lett mej...Men det är inte så många som ser eller märker av mina dåliga dagar,för jag visar dom sällan för flera än mina allra närmaste...Det brukar va min käre sambo eller min mamma som får ut för mina dåliga dagar...Det är dom som jag har närmast mej å då är det dom som får ut för mina utbrott.Men dom vet att jag inte menar det innerst inne,utan jag får va sur å grinig ett tag å så går det över.Det som oftast kan göra mej sur å grinig är när jag är hungrig å när jag har ont nånstans...

Nu flöt jag litt bort i från ämnet med det jag börja med...Mina skenor...Jag har ju gått med dom varje dag i över 2 år,så det kändes väldigt konstigt att börja gå utan.Men med stavar så går det faktiskt bra.Det var lite värre igår när jag å mamma var å handla.Jag måste ju alltid ha en kundvagn att hålla mej i.Men igår tyckte jag att det var värre snurrigt än det brukar.Jag kan knappt släppa taget om vagnen för att kunna vrida mej eller göra nånting utan att hålla i den.För då känns det som att jag ska ramla.För jag har inte balans...

Det här med att jag har fått för mej att jag ska börja gå utan skenor är för att jag vill försöka bygga upp styrkan i ryggen å benen igen.Det känns som att jag inte har nån styrka kvar i benen.Vad det beror på vet jag inte,men jag inbillar mej att skenorna kan va en bidragande orsak.Att dom hjälper mej att gå så att jag inte behöver använda muskler i benen som därför blir försvagade.Det är i alla fall min teori...Så nu ska jag va envis här å försöka få upp styrkan i rygg å ben,så får vi se om det blir nåt bättre.
Jag har beställt en motionscykel som vi ska montera ihop under helgen.Så dom dagarna som jag inte är ute å går så ska jag i alla fall försöka cykla en tur.Jag har haft en motionscykel förr å jag vet att den va väldigt bra för mej då...Så det hoppas vi på...

Jag har beställt ytterligare mediciner på nätet som kommer under nästa vecka.Sist så tog det 2 arbetsdagar så hade jag dom här.Väldigt smidigt å bra!

Jag har tänkt på det här med att va född med Ryggmärgsbråck och vad andra folk tycker och tänker.Jag är som jag är...Jag har aldrig varit rädd för att prata om mitt handikapp till dom som undrat.Jag svarar på precis allt...Det är ingen fråga som är för dum för att frågas.Jag svarar på allt så gott jag kan å jag skäms inte för att jag är den jag är.Jag är född på ett visst sätt å jag kan inte göra nånting åt det.Jag har aldrig blivit retad eller mobbad för att jag är född med Ryggmärgsbråck,å det tror jag är för att jag alltid har varit ganska så öppen om vad det innebär för mej å dom runt mej.Det finns säkert dom runt mej som tycker att jag är märklig å rar,men jag är nog inte så lätt att komma in på livet på.Men känner jag mej bekvämt å känner att jag kan va mej själv så tror jag att jag kan va ganska lätt att umgås med.Jag är inte så komplicerad som det verkar...

Det blev lite djupt där på slutet å det blev kanske ett långt inlägg idag...Men jag hade väl en del jag ville berätta om...
Men det finns mycket mer att berätta om men det får vi ta en annan gång...

Ha det så bra mina vänner så hörs vi nog snart igen...

Kram å trevlig helg!