Hej mina vänner!Idag sparkar jag igång en ny vecka med mycket som händer...Eller det händer väl inte så mycket så,men för mej som går hemma hela dagarna och inte har så mycket nytt som händer annars,så är det ändå en lite annorlunda vecka.

Jag vill och tror att den här veckan ska gå fort,för i slutet av den här veckan kommer om allting går som det är tänkt min bäste vän äntligen hem igen...Jag säger som det är tänkt,för jag tar inte livet å allting för givet som en del andra gör.Jag hoppas ju och tror att allt ska gå bra å att han är hemma i slutet av veckan.Men man har lärt sej hur fort livet kan förändras,så jag tar inget för givet.Det är en lång väg att köra å jag ska pusta ut när han är hemma igen.Ja,jag vet att saker kan hända på kortare sträckor oxå,jag är inte naiv å dum.Men jag inbillar mej att farorna är större om man kör långt.Nog om det nu,jag längtar till han är hemma igen i alla fall.

Annars under veckan då...?!Ja,jag ska väl göra allt det gamla vanliga,som att städa,tvätta och handla.Men det är utdraget på flera olika dagar.Så jag ska nog hålla mej sysselsatt...

På fredag börjar Årjängs Marknad,årets höjdpunkt.Då ska vi dit på lördag nån timme och handla...Det brukar bli mest godis,korv,plastpåsar och sockar,och massa annat rôl...Men det är roligt å gå där för man träffar alltid på folk som man inte ser annars under året.Det är gamla klasskompisar som bor i andra delar av Sverige som kommer hem under den här helgen.Vi får bara hoppas på att det blir skapligt väder.
Marknaden håller på ifrån fredag till söndag,men vi brukar bara va där nån timme på lördag dag.För mej så är det jätte jobbigt å en stor utmaning att gå där.Med mycket folk å ont underlag att gå på.Och en brant helvetisk backe,som vi brukar gå upp det första vi gör,för då är jag inte trött å sliten.Å så tar vi samma backen ner igen när vi ska hem,för då får jag medlut när jag är sliten.Jag brukar få såååå ont i min rygg när jag har gått där ett tag,mest för att jag går uppåt å för att det går så sakta p.ga allt folk.Får jag gå i min egen takt så går det ju skapligt, men det går ju inte när man ska titta på saker å folk,å sen p.ga allt folk som är runtomkring.
Jag brukar hålla fast mej i gubben min,men i år funderar jag faktiskt på om jag ska ta med mej stavarna faktiskt.Då har jag nåt att luta mej på å så slipper jag hänga på gubben.
Vi brukar va där på sin höjd i en 3-4 timmar,det är det jag orkar.Men då har vi köpt det vi ska ha å är nöjda,så då åker vi hem.Å så brukar vi va hos mamma å äta Kålsoppa,det är liksom tradition.

Så allt som allt så tror jag å hoppas jag på att det här blir en jätte bra vecka.

Jag har inte hört något från min läkare ang. vad man ska gå vidare med när det gäller blodvärdet.Men jag får vänta nån vecka till så får vi se...

Ha det bra så hörs vi snart igen!Kram...