Hej mina vänner!Här kommer veckans inlägg...

Den här veckan har gått såå fort,har haft att göra nånting varje dag så då går dagarna fort...Jag har kört mycket bil hit och dit,bl.a varit över gränsen i Norge och handlat.Jag bor ju bara drygt 1 mil ifrån norska gränsen så det tar mej 15 min.att åka över och handla.Det är gott med litt annan mat än den gamla vanliga svenska ibland,jag brukar köpa bröd(inte lika sött som i Sverige)och så brukar jag köpa pålägg och gryt påsar som man bara tillsätter köttfärs i.Och fisk och fiskbullar...Och sylten är mycket godare i Norge...

Så det gjorde jag i onsdas och igår var jag ute och handlade här i Sverige.Men det är ju den vanliga vecko handlingen som jag brukar göra.

Så den här veckan så har det blivit dåligt med promenader.Men i morse så kom jag mej äntligen ut...  Förra veckan när jag gick så våga jag mej inte på nån längre tur.Men idag så tänkte jag att jag ville prova att gå den"långa rundan".Och det är en tur på drygt 3 km.Och jag fixa det...  Det tog mej lite över 45 min.att gå den rundan,men jag klara det i alla fall...Den turen har jag inte gått sen i Okt.före op.en.Men det gick bra...

Jag kände när jag var mitt inne i rundan att vänster foten svickta lite,det kändes som att den inte ville bära mej.Men jag kunde ju liksom inte ge mej mitt i rundan utan jag var ju tvungen att fortsätta gå.Och det gick över efter några meter,jag halta runt lite men det gick över och helt plötsligt så kändes foten som vanligt igen.

Känseln har inte helt kommit tillbaka än.Och foten är fortfarande stel.Så ska jag gå upp eller ner för en trapp så måste jag ta fot om fot,för jag orkar inte ta ett och ett trappsteg som i vanliga fall.

Jag har ju INGEN kondis så jag blir ju såå sleten,så jag orkar ju absolut inte gå fort.Men jag går i alla fall...Det är tack vare min vilja och envisheten som jag kommer mej ut.Jag vill inte sätta mej stilla...För jag vet det att göra jag det och inte går ut och går så kommer jag mej inte igång igen heller.Dessto längre det tar innan jag kommer mej igång dessto svårare blir det att komma igång.Det är inga problem med fötterna när jag är ute och går,fötterna är väl det enda som fungerar och som är bra.Det är mitt snurriga huvud och min rygg och mina höfter som inte vill hänga med när jag är ute och går.Men jag går ändå...Jag är stönete och envis så jag klarar det...Jag går i min egen lilla värld när jag är ute.Så är det nån som ser mej och jag inte ser er så är det inte för att jag inte vill se er utan det är bara det att jag orkar inte fokusera.Mina ögon och hjärna sammarbetar inte så jag har jätte svårt för att se vad det är för folk i närheten.Jag ser att det är folk i min närhet men jag orkar inte se vilka det är.Ska jag orka se vad det är för folk så måste jag stå stilla...Och ska jag gå så måste jag gå hela tiden,för ställer jag mej still så har jag jätte svårt för att komma igång igen.Då blir jag såå stel i ryggen och höfterna så då orkar jag nästan inte gå.Så jag måste gå tills jag är klar och har kommit mej i"mål".

Efter att jag gått min runda så åkte jag till mamma och drack kaffe.Hon bor 1 dryg mil ifrån oss så jag måste ta bil.Men nu är jag hemma igen och ska inte göra nånting mer idag,mer än middan nån gång framöver.Helgen blir oxå väldigt lugn och fridfull.  

Nästa vecka så har jag ingenting inplanerat,så då ska jag väl kunna komma mej ut på några fler promenader.Det är väldigt slitsamt när jag är ute och går men jag känner mej såå nöjd efteråt.Det är ju bara positivt med att ta en promenad.Jag får ont i rygg och höfter men det går över bara jag får vilat mej lite och tagit värktabletter.

Skulle jag lyssna på min kropp och inte gå så skulle jag snart bli helt sittande.Och dit vill inte jag komma än,det är jag inte beredd på att ta än.Jag vet att jag kommer dit tids nog,men jag ska mota det så länge det går.Jag är envis och stönete,och det och min vilja som hjälper mej till att orka med och klara det jag gör varje dag.Skulle jag lyssna och inte trotsa min kropp ibland så skulle jag inte komma nånstans.Jag måste trotsa...För det är psykologiskt...jag vill inte ge upp än...!!

Nej,det var väl allt det jag hade att skriva för den här veckan.Men ni får ha det så bra så hörs vi snart igen!

Kram...