Hej igen!Ida är det en sån där dag när allt ska göras på samma gång...Å när ja väl provar å göra allt på en gång så blir det bara krångel å saker går fel å tar mycke längre tid än det var tänkt...Så det slutar med att ja inte får gjort allt det ja hade tänkt mej å få gjort ida...

Det börja me att gubben skulle ta triken(MC:n) till jobbet ida,å han har ett överdrag på den som skydd för väder å vind.Så när han tog av det å kom in me det så kände ja direkt att det lukta katt kiss...Å sen så fick han torka katt hår å avtryck i sätena innan han kunde åka iväg.Det är ju gott å varmt under där så det är ju helt ypperligt för dom små fyrbente sakerna å ligga där...

Så nu har ja vart å köpt mej en sån där plast låda som man kan ha ute dyner i,som ja ska lägga skynket till triken i när det inte hänger på...För det går inte å ta in det i lägenheten p.ga att det luktar så...

Å sen så skulle ja bära ner massa grejer till vårat källar förråd,å när ja kom ner till den dörrn så gick den ju naturligtvis inte å låsa upp...Så ja fick upp igen å leta telefon nummer till bostaden å ringa dit för att dom ska kunna få tag i väktmästarn...Förr så kunde vi ringa till han direkt men det går inte nu längre...

Å sen ner igen för att då komma fram till att ja lagt igen nycklarna uppe i lägenheten,så upp igen...Å under tiden ja var uppe å hämta dom så kom vaktmästarn,å naturligtvis fick låst upp dörrn me en gång...Men det var det att det kärva i kolvarna å låset,så bara han hade smörjt litt så gick nyckeln så fint så...

Sen åkte ja å min mor till en affär som säljer såna plast lådor som ja ska ha skynket till triken i...Å vi fick tag i det å betala å hem me det...Å börja å skulle montera,å ja begriper mej inte på såna beskrivningar...Men till slut så visste mamma hur man skulle göra så vi fick ihop lådan till slut...Så nu hänger skynket på balkongen på vädring å sen när det inte hänger på triken så ska det ner i lådan,inte in...

När ja har mycke som ja vet att ja ska göra så blir ja sååå stressad å ja blir lätt irriterad...Å det har folk runtomkring mej ibland väldigt svårt för att förstå..."För ja var inte sån förr",får ja alltid höra å att"ja ska inte stressa å ja ska inte masa"...Men jag vet att ja har bara några timmar på förmiddan på mej att göra saker för sätter ja mej å det hinner gå för långt ut på dagen så vill inte min kropp va me mej å då klarar ja inte göra nåt...

Ja är snurr i huvet för jämnan men när ja ska skynda mej å ja ska göra saker snabbt så blir det ännu mer snurrigt å det blir kaos i huvet till slut...Ja glömmer saker å ja glömmer det ja ska göra,å ja vinglar ännu mer än det ja gör i vanliga fall...Å så fort ja ska göra nåt så måste ja hålla mej i nånting,för ja klarar inte stå rakt upp å ner utan att ha nåt att hålla i eller stödja mej på...Så ja är inte så snabb,å ska ja vända mej om eller så så måste ja ha nåt att hålla mej i...Å ska ja göra nåt här i köket t.ex så måste ja stödja mej eller hålla mej i,så det är inte så lätt när det är flera som rör sej i köket på en gång.Så oftast så får ja eller den andra antingen sitta eller stå stilla...

Ja,ja vet att ja inte va sån här förut,men för säg 10 år sen så var inte min kropp sån som den är ida...Ja hade inte så stora problem me balansen då som ja har ida,ja hade inte så ont i höfter å rygg då som ja har ida...Ja orka göra mycke mer än det ja orkar ida...Å mitt uppe i det så ska huvet hänga me,å det är inte så lätt...

Så ja kan bli sur å grinig å irriterad ibland över vad andra tycker är småsaker,å ja stressar upp mej för det andra tycker är små saker...men för mej så blir det så stort allting,när ja vet att ja har flera grejer på rad som ja ska göra så ser ja liksom ingen ände på allting som ska göras...Å till råge på allt så har ja en kropp som inte vill det huvet vill...Å ja blir sur å grinig när ja har ont...

Ja vet att det kommer en dag i morgon oxå,men när ja ser att det är massa som ska göras så orkar inte ja sitta gott förrän ja har fått gjort det...Å ibland så tar saker längre tid än ja räknat me å då blir det fel för mej...

Ja har oxå märkt att om ja har tänkt ut en grej som ja ska göra på ett visst sätt så ibland så får ingen komma å ändra på mej å komma me ett annat förslag,för då blir det oxå fel...

Nu ska ja hänga tvätt å sen ska ja sätta mej å läsa å snart göra midda...Å sen så får allt som ja inte hann me å göra ida vänta tills i morgon...

Kram på er...:-)

Hejsan!Här kommer ännu ett inlägg...Mitt humör har återgått till det normala igen,vissa dagar är värre än andra...men så har alla det så det är inge nytt...Ja har mina grejer som ja måste dras me å så är det...

Ja har dom senaste dagarna märkt mer av min vänster fot,att den lägger sej på utsidan å som inte vill va me mej längre,å så är det en morrande känsla över vristen å som går över delet där mellan smalben å där foten börjar...Om ni förstår vart på foten ja menar...Om det är som det var me höger foten så är det senor å muskler inne i foten som är utslitna å uttänjda...

Det är ungefär samma känsla som ja hade me den andra foten när den börja balla ur...Så det är tur ja snart ska prata me Ioannis,min ortoped kirurg.Så vi får börja å prata på å börja å planera för fot op.längre fram.Vill inte ha den förrän ut på höst kanten nån gång...

Annars så har det inte hänt så mycke sen sist...Ja å gubben hjälptes åt igår å bytte sovrum här...För vi ska få tapetserat hallen å ena sovrummet,så det är gott å va någorlunda me den dagen dom ringer å talar om att dom snart kommer å gör det.Små plock å små grejer klarar ja å göra själv under veckan när gubben jobbar,men som å skjuva å lyfta å bära på massa möbler,det klarar ja som inte själv...Men det är väldigt gott å ha fått gjort det,nu ska bara ja göra små grejerna till vecka.

Idag har ja en sån dag som ja inte gör så väldigt mycke,ja går här hemma å plockar å gör sånt som behövs...Ja kände på morgon ida att ja hade gjort litt extra me ryggen igår,för den var inte så go...Men det brukar den inte va på morgon,den är stel som en pinne innan ja har fått i mej mediciner å innan dom har hunnit verka...

Igår åt ja sammanlagt 4 Diklofenak plus Panodil,i vanliga fall tar ja 2-3 Diklofenak å max dos av Panodil.Men det var bara för att ja skulle orka me å greja å göra allt här hemma som behövdes...För som sagt,ja sitter inte stilla fast ja har ont när ja ser att det finns grejer å göra å ja kan hjälpa till...Ja får vila nån annan dag å ta igenom mej då...

Ni får ha det så bra så hörs vi helt säkert snart igen!

Kram...

Hej!Ja brukar inte skriva/prata så mycke om när ja har mina dåliga dagar,men nu gör ja ett litet undantag...När ja är på dåligt humör så brukar ja vilja va för mej själv och va sur i några dagar,å sen går det över...Ja är ingen som tycker om å tala om för hela världen hur ja mår,för det tycker ja inte så många har me å göra å sen så är det ingen som kan göra nåt åt det ja är irriterad för heller...Det som oftast gör mej på dåligt humör är när ja är trött,hungrig å när ja har ont....Å det vet folk som är runt mej så dom bryr sej inte så mycke(tror ja). Å nu har jag ont!!!Ja har haft några dagar nu som ryggen å höfterna är värre än vanligt,det är mest den högra höften som är mest ond...Men det är på höger sida som allt det onda sitter,det är fel uppifrån ryggen å ända ner till tårna...Det är ju på den sidan som foten som ja har opererat 3 gånger är...

Orsaken till det onda den här gången tror ja är att ja rulla ett däck å lyfta på några däck i förrgår...ETT jävla däck!!!Ja är helt jävla obrukbar,ja tåler inte å göra nånting förrän ja får sååå jävla ont!!!Ursäkta mitt ordförråd idag,men ja blir sååå lett å inte kunna göra mer än absolut nödvändigt utan att få extra ont...Ja klarar inte putsa fönster å hänga gardiner för då får ja ont,ja klarar inte tvätta bil själv för då får ja ont,å en sån enkel jävla sak som å gå å rulla ETT jävla däck på backen ska göra att ja får sååå ont i flera dagar...Ja blir sååå lett mej!!!

Å så finns det folk som klagar för minsta lilla å klagar för det jag tycker inte är ett dugg å klaga över,men vi har alla våra olika sätt att se på livet å våra problem här i livet...Men det hör inte till saken,det tänker ja inte diskutera här...

Men felet me mej är att fast ja har ont så orkar ja inte sitta still,ja är inte funta sån...Å ja brukar säga att mitt handikapp å mitt huvud har inte vart överens på mååånga år...Huvet vill en sak men kroppen vill en annan,å det är inte så lätt ska ja lova...Det finns inte roligt å sitta still å se grejer som man vet att man egentligen skulle behöva göra eller man vet att man egentligen klara av förr,men att kroppen sätter stopp å gör att man inte orkar...Det sätter sej på mitt humör i alla fall...Ja är ingen person som säger till varenda människa runt mej hela tiden hur ja å min kropp mår,för det finns ingen som kan hjälpa mej me det så då är det ju ingen idè å älta grejer heller,det hjälper ju liksom inte å det är bara jobbigt för folk å höra på...

Ja har skrivit det här förr å ja kan skriva det igen...Den här bloggen har ja lika mycke som en dagbok som en blogg,så det ja skriver är lika mycke för mej själv så att ja ska ha anteckningar spara som ja kan läsa sen om ja vill...

Ja är ingen person som vill ha sympatier och som vill att folk ska tycka synd om mej för det är inte synd om mej,det finns alltid dom som har det mycke värre...Ja har lärt mej att leva me allt det ja har å ja gör det ja kan för å få dagen att fungera...Ja försöker leva så normalt som möjligt,men vissa dagar är sämre än andra...Å ida är en sån dag...

Å så saknar ja min lille fyrbente vän,ja saknar å ha henne hos mej,hon var så go å ha när ja hade mina dåliga dagar för fast hon inte kunde prata så vet ja att hon förstod att ja hade ont å då var hon me mej överallt...Var ja i köket så var hon där,var ja i sovrummet så var hon där,var ja i duschen så låg hon på mattan i badrummet å vänta på att ja skulle bli klar...När ja duschar så sitter ja i badkaret för att ja inte ska ramla,å då bruka hon ställa sej på bakbena på titta över kanten för å se så att allt var okej me mej...Hon var såå klok min lille vän...

Men ja har fått tagit emot såå mycke skit å såå mycke kommentarer under 3 år å 9 månader när det gäller henne å hennes sätt,så till slut så orkar man inte ta emot mer skit...Så det var därför som ja valda att ta bort henne,mycke för hennes egen skull,för att hon skulle få ha ett värdigt liv å få va den fina hund hon egentligen var men hon aldrig fick en ärlig chans att bevisa...Ja vet att hon har det mycke bättre nu å att hon nu kan springa å göra precis det hon vill utan att nån bryr sej eller tycker å tänker om henne...

Så det är min stora sorg här i livet att inte få ha en hund,ja vet att ja har mina begränsningar å att ja inte är som alla andra...Men ja ville ha en hund å ja hade en hund men det fanns folk som inte fann sej i att hon var som hon var,å som inte acceptera att vi var som vi var....Det kommer alltid att va min stora sorg att ja inte får ha en hund...Hundar är såå kloka djur å dom är så intelligenta å dom tycker om en precis som man är,men det gör inte folk...Ja kommer alltid tycka om hundar å ja kommer alltid sörja över att ja inte får/kan ha en egen...För ja har mina fel å ja har mina problem å dom blir ja aldrig av me,å dom kan ja inte göra så mycke me,men det är inte alla som förstår å tänker på det...Tyvärr!!Det är ju alltid ägarn å hund det är fel på,aldrig alla folk runt omkring...Ett samarbete mellan ägare,hund å"vanligt"folk vore bra,men det existerar inte...Där är det alltid ägarn å hund som ska göra hela jobbet,å andra ska inte behöva göra nåt,bara tycka å tänka om allt å alla som inte följer ett visst mönster som"vanligt"folk hittar på å kommer på ska va bra...

Nu har ja fått skrivit av mej litt...Så nu ska ja göra nåt här hemma,för som sagt,ja sitter inte stilla om ja inte absolut måste...Sen finns det säkert folk som tycker att"hon har säkert inte så ont för då hade hon inte orka gjort nåt"...Men den som känner mej å som har vart i närheten av mej vet att ja är ganska så envis å ger mej inte i första taget förrän saker å ting är så som ja vill ha dom...

Ja hade tänkt mej ut å gå under veckan här men ja har inte fått gått nånting,först p.ga att ja haft mycke att göra å sen p.ga ryggen å höfterna...Å ska ja gå så måste ja gå på förmiddan,för det är då min kropp är som bäst...Men ja ska få me mej gubben ut å gå under helgen...

Ha en bra helg allihop...det ska ja ha!

Kram på er...

Hej mina vänner!Tänkte bara uppdatera litt...har inte hänt så väldigt mycke nytt sen sist...Jag har varit på ortopeden och valt ut vilka skor jag ska ha till sommarn.Det blir ett par sandaler,ett par promenad skor och ett par skenor till.Dom syr skorna ifrån sulan å uppåt,så den blir precis så som jag vill ha den å precis anpassad till mina fötter.Så det gäller att va ute i go tid för det kan fort ta nån månad innan jag får dom.

Å skenor har jag ju fortfarande när jag är ute å går.Förr hade jag inte det men efter sista op.en för ganska exakt 1 år sen så blev det bestämt att jag skulle ha det,å det är faktiskt väldigt stadigt å gott å gå me.Jag hade det när jag var väldigt liten å jag skulle lära mej å gå.Ja kommer inte ihåg det men mamma har berättat det,att jag ville inte gå med dom men hon masa å var mer envis än va ja va så ja hade dom tills ja lärt mej å gå ordentligt.Som det är nu så har ja bara 1 par skenor men ja ska få 1 par till nästa gång ja kommer till ortopeden.För dom ja har börjar å bli slitna.

Det är ju det enda stödet ja har när ja är ute å går,skenorna...Sjukgymnast ja har varit hos å ortopeden tycker ja ska börja å gå me stavar för balansens skull.Men det vill inte ja,ja vinglar å går för mej själv jag...

Jag har börjat å va ute å gå igen oxå...Det har jag inte gjort på nästan 5 månader,det är snart 5 månader sen min fyrbente vän somna in å efter där så har ja inte haft lust å gå...Ja har aldrig varit nån person som går ut å går bara för att gå,utan ja vill ha en orsak å gå...Å det har ja inte nu...Men ja får försöka å börja å gå igen ändå,för ja vet att ja har gott av det å ja vet att ja tycker det är väldigt gott å va ute när ja väl kommer igång...Så förra vecka så gick ja 4 dar,dom turerna ja gick var inte under 3 km.å ja går det på ca.1 tim.Å det tycker ja är bra...

Idag på morgon så ringde ja till ortopeden...För 1 år sen när ja hade kontakt me min ortoped sist så kom vi överens om att vi skulle höras nu under våren för att diskutera op.på vänster fot...Så ja ringde å fick telefon tid me han den 25 April.Så då ringer han nån gång under dagen så vi får börja å planera op.till hösten...

Efter sista op.en på höger foten så har ja ju blivit sååå yr i huvet,så ja hoppas att när ja får gjort den andra foten oxå,att huvet ska bli bättre å att det ska sluta snurra...Ja är väldigt påverkad av det å ja känner att ja blir väldigt begränsad i vad ja klarar av...Ja orkar inte va där det är för mycke väsen så väldigt länge,för då blir det ett enda kaos i mitt huvud...Å ja spänner mej när ja är ute bland folk för att ja ska anstränga mej å gå normalt,å ännu värre blir det...Ja kommer in i en ond cirkel som ja inte kommer ur...Å ja klarar liksom inte å stå rätt upp å ner utan ja måste ha nåt å hålla mej i för annars så vinglar ja...Antingen så får ja luta mej mot nåt eller hålla i nån/något eller så får ja sätta mej ner på knä...Ibland så pratar ja me folk i farten när jag går p.ga att ja inte klarar stå still...Å eftersom ja är så beroende av att andra,oftast min gubbe,hjälper mej så blir det till att ja stannar hemma mycke,för att ja känner mej ivägen å ja känner mej mer till besvär än nytta...Men ja VET att han inte tänker så å han bryr sej inte om att han måste hjälpa mej...Men ja tycker det är ont inombords å har aldrig vart van att va beroende av andra så ja tycker det är ont inombords att ja känner att han måste hjälpa mej å inte göra det han vill å ja bara kan klara mej själv...Men han är guld värd å hade ja inte haft han å Chilii så hade allt vart väldigt motigt å jobbigt under dom sista åren...Å nu har ja bara han kvar så nu är han ännu mera guld värd...Å så har ja fått svårt att fokusera blicken oxå å det gör ju oxå att det påverkar balansen negativt.

Nej,nu ska ja börja å göra nåt här hemma...Men ni får ha det så bra så hörs vi säkert snart igen...

Kram på er allihop!

Hej allihop!Tänkte bara skriva ett litet inlägg...Det har inte hänt så jätte mycke nytt,det händer väldigt sällan nåt nytt...Dagarna går sin gång me allt det gamla vanliga.

Kom på förra veckan att ja skulle försöka å se om ja klara mej utan alla värktabletter ja annars äter,så ja har inte ätit så mycke av det nu dom senaste dagarna...Men har nu kommit fram till att ja nog bör ta i alla fall lite mer/oftare än va ja gjort dom senaste dagarna...ja har bara tagit värktabletter på morgon å sen inte tagit nåt mer på hela dagen,å det gick inte...Ida är ryggen å höfterna sååå onda som dom kan va när det känns som värst...Så idag blir det inte så väldigt mycke gjort,inget mer än det absolut nödvändigaste...

Ja har oxå fått tid till ortopeden i bäorjan av April för att prova ut sommar skor,den tiden har ja väntat på för det är flera måanader sen ja kolla så att remissen kommit in...Man måste ju ha remiss från en läkare för att kunna få skor från ortopeden...

Å så ska det bli roligt å se om ortoped läkarn hör av sej framöver som han lova,för att börja prata på å planera inför op.på vänster foten...Ja har sagt att den vill ja ta till hösten/vintern...

Annars så är magen å allt som det brukar,en dag av varje...Men det är så det är...

Ja trivs bäst hemma för där är enda stället som ja känner att ja helt kan slappna av gå å vingla å bete mej precis som ja vill...Som ja har skrivit förut så har min kropp försämrats mycke dom sista åren,me mycke mer värk å mer svårigheter me både balans å andra grejer...Som bara en sån sak som me min mage,den har krånglat i många år men ja tycker den har blivit bara värre dom sista åren...

Men allt sånt här är det nog bara mina aller närmaste som ser å märker,ja är ingen människa som talar om för folk alla problem ja har.Så ja kan säkert uppfattas som undvikande å knäpp å konstig,men det är bara mitt sätt att vara å hantera min vardag...Det får bara folk försöka acceptera,men ja kan väl känna det ibland att det är väldigt lite folk som förstår det å kan tänka på hur andra faktiskt kan ha det...Men det är så det är...Men ja lever i min egen lilla bubbla å tar dagen som den kommer,det är inget annat att göra...

Efter att ja förlora min promenad kompis så har jag blivit mer stillasittande å är mer hemma å inomhus,men ja har aldrig vart nåt promenad människa som tycker det är roligt å gå bara för att gå,ja vill ha en orsak att gå...Å det har jag inte nu,å då blir ja mer stilla...

Till Påsk så åker ja å gubben min till norska fjällen,det ska bli väldigt gott å få komma bort å få se nåt annat än det gamla vanliga här hemma...Det är en stuga som företaget som gubben jobbar i hyr ut till dom som jobbar,för en liten summa...Ingen av oss åker ju skidor,men det är bara gott å få komma bort lite å se nåt annat,som sagt...Å bara vila sej å bara existera...

Nej,nu ska ja göra ett ryck till här hemma å göra sånt som behövs å sen ska ja vila mej resten av dagen...Men ni får ha det så bra så hörs vi snart igen!  

Hej igen!Har haft en paus från mitt bloggande ett tag,har inte hänt så mycke å har inte haft lust att blogga helt enkelt...Men nu ska ja skriva ett inlägg igen...

Dagarna är ganska lika å innehållslösa här,händer inte så mycke.Känns som att alla dagar är lika...Blir väl lätt så när man går hemma å inte kan/orkar göra så mycke...Min värk är väl ganska sej lik,ena dagen skaplig å nästa helt förjävlig...Men det är sånt ja får leva me.Mitt snurriga huvud är sej likt,ena dagen värre än vanligt,det å mag problemen ja har är det som ja tycker är jobbigast.Jämnt nu är ja inne i en dålig period igen me magen,ja äter å äter men inget eller väldigt lite kommer ut...Å ja sväller å sväller å blir större å större å tyngre å tyngre...Ja äter som ja alltid har gjort,å ja äter inte så mycke onyttigt men nåt är det som gör att ja bara går uppåt i vikt å inte neråt...Å ja mår blääää för det!!!Ja gör allt det ja kan för att ja inte ska upp i vikt men ändå så gör ja det...Ja gick ner 23 kg.på 1 år för några år sen UTAN att gå 1 meter extra,det enda ja ändra på var maten...Så ja VET hur ja ska äta å va ja kan äta å inte äta,men det hjälper INTE!!!Det å min mage gör mej sååååå frustrerad!!!Å det i sin tur gör att ja blir less å på dåligt humör,för ja mår inte gott inom mej...Men ja ger inte upp,ja får väl försöka å se om det kan bli bättre...

Mitt snurriga huvud är väldigt jobbigt,det begränsar mej väldigt...Å ja spänner mej när ja är ute bland folk å ja anstränger mej allt det ja orkar för att inte vingla å för att ja ska gå så normalt som möjligt,men ännu värre blir det...Ännu mer snurr i huvet blir ja,men det är inget ja kan göra nåt åt,det är nåt som ja kopplar på omedvetet när ja går ut,å det är inget ja kan styra över...Så ja trivs väldigt gott hemma för där kan ja gå som ja vill å vingla å där behöver ja inte anstränga mej så som ja måste när ja är ute bland folk...Är ja ute bland folk så måste ja ha nåt/nån att hålla i för ja klarar inte stå för mej själv för då bara vinglar ja å klarar inte stå still.Det har blivit mycke värre efter den sista op.en ja gjorde för snart 1 år sen.Men det sa ju ortopeden"att det blir lätt så när man gör den sortens op. som ja har gjort"...Så det är väl sånt ja får lära mej å leva me,det som allting annat...Om det blir som han(ortopeden)å ja kom överens om så ska han ringa till mej nu under våren,så ska vi börja å prata op.på den andra foten oxå...Det blir till hösten om det blir som vi har pratat på...Så bara ja har fått tagit den oxå å ja kanske har 2 fötter som går åt samma håll så kanske huvet kan rätta sej...

Min lilla vän som somna in 17 Nov.i fjol saknar ja fortfarande nåt sååååå fruktansvärt!!!Ja pratar me henne flera gånger per dag å hon är me mej överallt...Ja är å tänder ljus minst 1 gång i veckan på Bangstad där hon ligger...15 Feb.skulle hon ha blivit 4 år å då var vi å släppte upp en ris lampa på Bangstad till henne.Ja saknar henne nåt såååå otroligt!!!Å ja vill ha en hund igen men ja begriper mina egna begränsningar,å ja vet va ja har framför mej,me operationer å allt...Så ja väljer å inte skaffa mej nån mer,för en hund ska ha ett värdigt liv...Det finns allt för många hundar i vårt samhälle som inte har det så bra,å kan ja inte gå minst 1 lång tur om dagen så ska ja inte ha nån hund.Så därför väljer ja å inte skaffa mej nån ny....Å ja kommer aldrig att få nån som Chilii"con-Carne"heller så ja vill inte ha nån annan...Fick ja inte ha henne så ska ja inte ha nån alls...Hon var det bäste ja hade,å får ja inte ha det så ska ja inte ha nån annan...

För å skriva litt om mina fötter...Ja fick mina inne skor från ortopeden en dag,det va såna öppna sandeler som ja har masat att ja har velat ha i många år...Men dom(ortopeden)har bara gjort såna stenhårda hela skor,å det vill ja inte gå i inne för det blir sååå varmt...Men nu äntligen har ja fått såna som ja vill ha,skam den som ger sej...

Mina fötter är antingen iskalla eller jätte varma,å det är därför ja inte orkar gå i hela skor inne,för ja blir sååå svett å varm på fötterna...

Nu ska ja börja å göra nåt här hemma så ni får ha det så bra så hörs vi snart igen!

Kramiz...

Tisda 20 Nov.

I lördas tog ja mitt livs värsta beslut någonsin,att ta bort min bäste vän...  Det berodde inte på att hon va varken sjuk eller gammal,det berodde på att hon va en väldigt rädd å osäker liten hund som hade väldigt svårt för att lita på folk.Hon var hur snäll å go som helst emot oss i den innersta kretsen,men kom man lite utanför den så var hon inte trygg.En del hundar drar sej undan å söker inte främmandes kontakt,men så var inte Chilii,hon gick oftast till attack me en gång.Hon har alltid varit en osäker liten hund men det blev värre längre tiden gick.Det har hänt incidenter där hon har nafsat till folk så att det börjat blöda.Men aldrig några djupare sår(det ja vet).Vissa har inte brytt sej så mycke om det å vissa har reagerat väldigt starkt.Å en del har säkert tyckt att"den där hunden ska ju bara inte leva",å tagit avstånd från mej å Chilii.Men ja å Chilii kan inte göra allt jobbet själva,hur ska ja som hund-ägare å som bär det yttersta ansvaret för hund kunna lära henne att tycka om folk å lita på folk om ingen hjälper oss?Hur ska ja kunna träna en hund om ja inte får plats å möjlighet till det??Det är folk i Töcksfors väldigt dåliga på att förstå...Man ska ha en hund som ska gå lydigt å ordentligt i band å dom ska gå fot å dom ska tycka om å kunna prata me allt å alla,men hur ska man kunna träna en hund till att bli sån som alla vill att den ska va om man inte får chans att träna å prova,å folk hjälper till??Hund å hund-ägare kan omöjligt göra allt jobb själva...Alla andra vet ju mycke bättre om hur min hund fungera å alla andra visste ju mycke bättre hur vi skulle va än va vi visste själva...JAG ÄR SÅÅÅÅÅÅÅÅ JÄVLA TRÖTT PÅ FOLK SOM TYCKER Å TÂNKER Å SOM INTE BARA SKÔTER SEJ SJÂLVA!!!!!(suck)Nu har ja fått avreagerat mej lite i alla fall....Ja VET va mitt ansvar som hund ägare är,å ja VET va ja måste göra om det inte blir som man tänkt sej.Men det är som om ni som har barn skulle bli tvugna att avliva era barn,ja VET att säkert nån av er som läser tycker att man inte kan jämföra hundar å barn,men hon va min unge,ja har inga barn å då är det väl väldigt naturligt att hon blir det käraste ja har??Hon var min aller bäste vän å hon var det bäste ja hade,å nu har ja ingenting kvar...Ja VET att ja har en gubbe men han begriper va ja menar när ja säger"att hon var det bäste ja hade,å att hon var min aller bäste vän",det går liksom inte å jämföra folk å djur.Hon var me mej nästan överallt,fast på slutet så kändes det som att vi blev mer å mer isolerade för ingen ville umgås me oss,så kändes det för mej.Nästan alla runt oss tog avstång p.ga att hon var som hon var.Å det hjälpte ju inte till att hon skulle bli tryggare på folk...Det var bara hon å ja hemma ensamma hela dagen,gubben jobba,å dom enda vi såg å prata me på hela dagen kanske bara va mina föräldrar.Å dom tyckte hon väldigt mycke om...

Vi var ihop hela dagarna hon å ja,det var bara vi...Hon var alltid lika gla när hon såg mej,det räckte att ja vart ute i 2 min.å hämtat posten å kom in igen så såg det ut som att hon inte sett mej på flera timmar.Vi fick ett alldeles speciellt band hon å ja,vi var ett team som alltid var ihop å som aldrig svek varann...Hon har hjälpt mej igenom många jobbiga stunder me värk å inte minst under min sista tid i gips...Hade ja inte haft henne så hade ja inte kommit mej så fort som ja gjorde,det va hon som pusha mej fast hon inte kunde prata.Ja sa det många gånger"att felet är bara att hon kunde inte prata"annars så var hon sååå klok å hon förstod så mycke,men hon kunde inte prata.Hon märkte om ja hade en dålig dag,då var hon runt mej hela tiden för som att passa på mej,å hade ja en dålig dag så hade hon en dålig dag.Hon var det bäste ja hade å hon var min aller bäste vän...  Ramla ja så var hon framme direkt för att kolla så att allt gick bra,hon var min skydds ängel...  

Ja har fått ta emot sååå mycke kommentarer å åsikter å folk har tyckt å tänkt under åren hon levde,ja har fått ta emot sååå mycke skit,men ja svek ALDRIG Chilii å ja stod ALLTID på hennes sida i alla lägen...Ja hade inte kunnat behandla eller tränat henne annorlunda än va ja gjorde,hon hade vakt instinkten i blodet å det hade aldrig gått att träna bort helt,Det har både veterinärer å hund psykologer sagt så det är INGET som ja bara tror själv...

Ja VET att ja nu har gjort det som folk säkert hade gjort mycke tidigare än mej,men hon betydde såååå otroligt mycke för mej å det var INTE lätt å ta det avgörandet,det var det jobbigaste ja nånsin har gjort....Ja har väl trott under alla år att ja skulle kunna ändra på henne å att ja skulle kunna träna henne till att bli bättre,men det gick inte å hade mest troligt aldrig gått...Ja är inte den som ger upp i första taget,vad det än gäller.

Men ja vet att ja gjorde det rätta för hennes skull,för hon hade inget värdigt liv på slutet,så fort det kom folk så skulle hon antingen stängas in eller så skulle hon nonchaleras å struntas i,för att ja skulle slippa få mer kommentarer.Men det va inte det livet ja ville att hon skulle ha,ja ville att hon skulle kunna prata me alla å va en normal go hund,men ja visste inte hur ja skulle göra för å få henne att bli det.Å för Chilii`s å min skull så är det nog bäst så här.

Det sista året blev bara värre å värre,ja kände mej sååå instängd å allt var bara skit,å ja var stressa inombords å ja mådde skit dåligt.Å det märkte säkert hon...Men det va nog inte så många andra som visste va ja gick å hade inom mej,ja är ingen sån person som talar om för allt å alla hur ja mår å va ja tänker på,det är bara mina aller närmaste som vet det.

Nu bara för att Chilii är borta så är inte ja nån annan person,folk som har tyckt å tänkt under hennes levnadsår kan fortsätta tycka å tänka,för bara för att hon är borta så har inte ja glömt hur folk har betett sej emot mej å henne,så ja ändrar inte uppfattning eller ändrar mej inte bara för att hon är borta.Det finns säkert dom som accepterar skit å sen bara kan glömma det å gå vidare,men sån är inte Bia!!!Ja kan ta skit men då ska den va befogad å då ska ja ha den öga mot öga.Ja accepterar inte att få reda på skit prat på omvägar,det är väl det enda vettiga ja har fått från min far,det är att ja accepterar INTE att folk pratar skit OM mej å inte TILL mej.Man gör inte som man vill me mej!!!Vågar man prata skit så ska man kunna säga det öga mot öga till den personen det gäller å annars kan man hålla käft!!!Det är Töcksfors folk helt extrema på,å prata skit!!!Tänk om ni visste hur illa ni gör folk genom å prata skit om andra,ta hand om det ni har under erat eget tak istället för å lägga ner energi på alla andra!!!Men det är jämnt som att folk tänker det"att ja måste bry mej i hur alla andra har det,men det ja har under mitt eget tak behöver ja inte bry mej om"....Men det blir väl oftast så när man bor på ett sånt här litet ställe...

Nu finns det säkert massa folk som kommer tycka att ja är helt knäpp å dum å allting....Men det bjuder ja på,för ja vågar säger va ja tycker å tänker å ja står för det oxå...

Tillbaka till Chilii vännen min....Hon kommer tillbaka antingen i slutet av den här eller nästa vecka.Hon ska kremeras å sen ska hon ligga på Bangstad,enda stället hon kunde springa lös på å bara va hund,utan att nån ställde krav eller masa om att hon skulle göra det eller att hon skulle göra så,där fick hon va den underbara hund hon egentligen innerst inne var...  Hon är oerhört sörjd å det är väldigt tomt utan henne här,men ja vet att hon har det bra där hon är nu,där ingen har krav på henne....

Sista natten sov vi inte mycke varken hon eller ja.Ja ville hon skulle sova i våran säng men hon orka inte slå sej till ro,å hon va såå stressad...Så till slut så gick vi ut till hennes korg,å ja låg på golvet å hon i sin korg,ja hade mitt huvud i hennes korg å hon la sin nos å tass antingen på eller intill mitt ansikte,det va som att hon va tvungen att ha kroppskontakt me mej.Ja är helt säker på att hon märkte att det va nåt speciellt på gång,för så betedde hon sej inte annars,så som hon var den natten...Så vi sov inte så mycke varken hon eller ja den natten...

Sen på morgon så gick vi ut å hon fick springa lös,det sista hon gjorde...Å när vi kom till veterinären så gick allt väldigt fint till...Ja satt på golvet me Chilii å hennes filt,å hon fick sprutorna hon skulle få.Å Gunnar å veterinären stod bredvid...Ja å Chilii satt på golvet hela tiden,ända tills veterinären tala om att nu"sover hon"...Ja hade inte märkt att hon slutat andats,det gick så stilla å lugnt till väga.Det har ja oxå gruvat mej för under hela den långa tid ja gått å funderat på det här,för ingen ska ju tro att det här är nåt lätt beslut å nåt som ja kom på dagen före,utan det här har ja funderat på jätte länge,å vänt å vridit på allt...Men det fanns ingen återvändo till slut,det fanns inget annat å göra...

Men ja har gruvat mej för hur den dagen skulle bli,hur Chilii skulle reagera,hur hon skulle va på slutet...Men när det väl blev som det blev så kunde det inte gå bättre till väga än va det gjorde...Hon bara somna in,i sin favorit filt,i mitt knä.Hon svek aldrig mej å då kunde inte ja svika henne det sista ja gjorde heller...Vi var ett radar par i 3 år å 9 mån.å 2 dagar,vi var ett bra team ihop som hade många roliga å fina stunder ihop...Som ja får tänka tillbaka på,men det är JÄVLIGT tomt här!!!I söndas hörde ja hennes klör i golvet å att hon skaka på sej inne i våran säng,men det var bara en syn villa,för då var hon ju redan borta....

Ida har ja vart å tittat ut vart på Bangstad hon ska ligga,å det blir bra där,hon tyckte om att va på Bangstad,å då ska hon få fortsätta å springa där...

Hon är djupt sörjd å saknad men hon kommer alltid att va me mej genom tatueringen av henne som ja har på mitt vänstra under ben.Å ja är väldigt nöjd över att ja aldrig nånsin svek henne,fast det va många jobbiga dagar,hon svek aldrig mej...

Tänk om folk kunde va som hundar,tänk så mycke bättre värld vi hade haft då...

Nu har ja fått ur mej lite av all min frustration

Tack för mej!

Hej igen!Ida var det åter dags å åka till ortopeden i Karlstad.Sist ja var där för drygt 1 månad sen så såg ja ju ut ett par vinter kängor å så skulle ja även få ett par inne skor.Ja tycker inte om å gå i skor inne men det ska visst va såå bra för mina fötter,sägs det...   Så nöden har ingen lag. 

Ja åker med service linjen som går härifrån Töcksfors 07.20 å då är ja i Karlstad 09.00.Det är mycke billigare än å köra själv,för nu har dom ju tagit bort rese ersättningen,så nu får man ju inte ut för resan så som man gjorde förut.Å när ja åker bussen så betalar ja 25:- enkel resa,det blir alltså 50:- fram å tillbaka till Karlstad.Å ska man köra själv så kommer man inte värst långt på 50:-. 

Så ja gick ut här vid 07.00 i morse å tänkte ta bil ner till VC där ja går på,på morgon är ja inge bra på å gå p.ga ryggen å sen när ja suttit så mycke på en dag som det blir å åka till Karlstad så är min rygg heeelt knäpp. Men i morse fick ja gå ner till VC ändå,för när ja kom å skulle låsa upp bil så fick ja inte upp låset.Å ja hade inte tid å stå där å krångla heller så det var bara till å börja å gå.Det är inte alls många meter å gå men ja hade inte räknat in det i mitt tids schema,så ja gick allt det ja orka. Å ja hann,bussen stod å vänta när ja kom dit ner. 

Ja var som sagt i Karlstad vid 09.00 å hade tid på ortopeden 10.00.Så ja hann å anmäla mej å dricka kaffe före. Sen så var ja på ortoped tekniska i nästan 1 1/2 timme. Å prova inne skor,inlägg,skenor å å kängor. Så ja var helt vimmelkantig när ja äntligen var klar. Vinter kängorna kom vi fram till till slut att dom får ja bara ha till fint,för eftersom dom har kommit fram till att ja ska ha skena när ja är ute å går så blir det för trångt me både inlägg å skena,så ja får inte i foten. Så kängorna ska ja bara ha när ja ska va fin å inte gå så mycke,för då får ja klara mej me bara inläggen. Inläggen gjorde hon om så dom passar bättre till mina fötter. Så nu har ja beställt ännu ett par vinter skor,ett par grovare låga skor som ja kan ha skenan i och som det är lättare att få i foten i.Så dom å några inlägg ska ja tillbaka å hämta nån gång framöver när dom är klara. Å så blev bestämt att ja ska ha skenor på båda benen när ja är ute å går.För det stabilicerar fötterna bättre å det blir godare å gå. Å ja prov gick där borta å ja kände att det blev stadigare å godare å gå.Å så ändra vi på dom inne skorna hon hade beställt åt mej,dom blev för trånga över fotryggen me inlägg å skena i så nu ska det bli ett par sandaler utan häl kappa,till slut...Dom får ja oxå ihop me dom andra grova vinter skorna...

Hon som ja har på tekniska nu sa sist gång att ja skulle bara behöva betala upp till 1900:- så hade ja frikort även på ortopediska hjälpmedel sen.Men ida kom dom fram till att dom har höjt även den gränsen upp till 2200:-,dom har ju höjt på sjukvården å på apoteket,så då måste dom ju höja på ortopeden oxå...Så nästa gång behöver ja bara betala 300:- då är ja uppe i 2200:-.

Å så fick ja broddar som ja kan sätta på skorna när det är halkigt.För som det har vart nu så har ja nästan inte kunnat gå när det har vart halkigt,både p.ga att ja inte har haft riktiga vinter skor + att dom ja har haft har vart såå halkiga å absolut inte halk vänliga skor så ja har nästan inte vågat gå...Men i morgon ska ja å Chilii"con-Carne"ut å gå...

Bussen gick hem igen vid 13.30 så ja hann å pusta å dricka kaffe å sitta å titta på folk i kafeterian innan vi åkte hem igen.Var hemma vid 15.30

Nu ska ja inte göra så mycke mer ida...

Annars har det inte hänt så mycke nytt...ja går på akupunktur fortfarande för nacken å axlar,vissa gånger hjälper det å vissa gånger har det ingen effekt...Den här veckan har det inte hjälpt,nu har ja så ont i huvet,nacke å axlar....Men det har vart väldigt mycke å stå i den här veckan,ja har haft fullt upp.Så det är väl inte konstigt att det är ömt heller.Nu ska ja på nästa behandling tisda i nästa vecka,så får vi se om det hjälper bättre.Nästa vecka tror ja inte ska bli lika masig som den här har vart...

Ni får ha det så bra så skriver ja nog snart igen!

Kramiz...