När ja kom upp till högstadiet så blev det väldig stor kontrast till den lilla byggde skolan ja alltid hade gått i. Där var det ett hårdare klimat å elever i högre klasser siktade in sej på oss ”från landet" å dom såg ju på oss att vi var rädda. Så nånstans under 7-8 så var det en grupp elever som märkte att ja va lite låg-halt, att ja inte gick som ”alla andra”. Så då var det ju nån smart person som kom på att mej kunde man ju kalla för "Anka". Å ja va inte så tuff så ja våga inte säga ifrån så det pågick ända upp i 9:an,men då börja ja svara å säga emot för då hade ja tuffat till mej å då va ja ju  helt plötsligt en av dom som var äldst på skolan. Då blev det slut på retandet å tjatet, för då var det ju ingen roligt å retas mer när ja hängde med på det dom sa...

Men annars så har ja inget negativt att säga om skolan, mer än att ja va plugg häst ända tills ja kom upp i högstadiet, då dabba det av, då blev det ju så mycke annat som blev mer intressant... Man kom till större skola, fick andra kompisar, å börja testa gränser som vilken annan tonåring som helst både hemma å på skolan....Ja vet att ja börja röka på högstadiet "för att alla andra gjorde det". Det ämnet som ja kommer särskilt ihåg att ja hade problem med  under hela min skol tid var Matte, den hade ja stora problem med, men då var det nog  ingen som visste det man vet idag, att vi med RMB kan ha inlärningssvårigheter. Jag gick ut gymnasiet med det dåligaste betyget man kunde få då i matte, ja sluta -91.

Det är inte bara inlärning vi kan ha svårt med, det kan även va att vi har dåligt lokalsinne, å det har jag också, ja är värdelös på att komma ihåg å känna igen mej på ställen som ja inte varit på förr. Det var det heller ingen som visste om när jag va yngre. Man kan även ha svårt att koncentrera sej när det är många som pratar på en gång, man uppfattar inte allt som blir sagt, eller om det inte är tyst när man ska läsa så förstår man inte det man läser. Det där med koncentrationen tycker jag har blivit sämre med åren, svårt å förstå när man ska läsa å andra pratar har ja nog alltid haft problem med. Men ändå så skulle ja sitta i köket, där det alltid va folk  hemma,  när ja skulle läsa läxor/prov.

Det fanns mycke som ja inte kunde va med på i skolan, som att gå längre sträckor, springa, bada /simma, gympan under hela skol tiden var det både si å så med, det va inte så jätte mycke ja kunde va med på. Ja har ju t. ex aldrig lärt mej å gå på skridskor, det tror ja hade vart väldigt svårt med tanke på att min balans alltid har vart väldigt dålig. Simma å bada kunde ja ju inte va med  på för ja lärde mej inte å simma ordentligt förrän ja gick på högstadiet. Ja vet när vi var i badhuset å vi skulle simma så hade ja flera såna "flyt-grejer" både på mej å framför mej ,men det hjälpte inte, ja sjönk ändå. Så ja är inte så förtjust i vatten!! Ja vet att det va nån lärare en gång som sa att ja klara inte att ta ordentligt ben-tag med mitt höger ben, så det va väl det som gjorde att ja inte kunde simma å flyta ordentligt.
När dom andra eleverna gjorde sånt som ja inte kunde va med på så antingen så fick ja hjälpa till med det dom gjorde som att typ kratta sand gropen när dom hade hoppat längd eller lägga tillbaka ribban om dom hoppade höjd eller sitta å räkna poäng när dom spela nåt typ brännboll osv.

Ja hade även en egen toa med en egen nyckel på högstadiet och gymnasiet, där ja hade mina grejer som ja behövde för att kunna kissa som katetrar och bindor/blöjor, å alltid ett ombyte med kläder ifall olyckan skulle va framme. Ja fick gå ifrån på lektionerna som ja ville när ja behövde på toan, det fick inte dom andra eleverna. Ibland kunde det ta tid med ett toa besök eftersom ja hade en speciell toa å ibland kunde vi va i en sal som låg långt bort och ibland även i ett annat bygge, men det fick ta den tid det tog.

Ja börja väl va ute med kompisar i Årjäng och Töcksfors när ja var runt 15-16 år, vi bodde på ett litet ställe så alla kände ju alla. Då hade jag nog kommit mej ganska så bra när det gäller att säga emot och protestera om nån är dum, så var det nån som va dum så har jag alltid kunnat försvara mej. Jag har alltid sett på mej själv som” en i gänget”, ja har aldrig sett på mej själv som annorlunda bara för att ja är född med ett handikapp, och ingen av mina vänner tror ja heller har sett mej som så, ja tycker att ja har vart likadan som alla andra. Mobbning å elakheter har alltid funnits, men åter igen så har det aldrig vart nåt som har med mitt handikapp att göra. Dumma folk har det alltid funnits och kommer alltid finnas. Men jag tror att vi som ”inte är födda som alla andra” får lära oss med åren att va tuffa och envisa och att INTE  ge oss, va det än gäller. Ja tror att vi bara MÅSTE va envisa för å komma nån vart här i livet, vi har så pass mycke att kämpa FÖR och EMOT så vi kan inte ge oss för då sviker vi oss själva. Det har ja lärt mej genom åren.

Första gången ja va ordentligt full var när vi sluta 9:an. Det går alldeles utmärkt att dricka alkohol och va full fast man är född med RMB, och fast man måste använda kateter när man kissar. Ja kissar var som helst bara ja har en kateter med mej. Ja kan kissa i skogen eller vart som helst, inga problem. Ja blir nog som alla andra när dricker, nu har jag inte vart full på så många år så nu har jag nästan glömt bort hur det va, men mycke kul har jag haft genom åren.

Ungdomsåren var bra och ja levde å va som vilken tonåring som helst. I nästa avsnitt ska ja berätta om mitt vuxna liv, om när krämporna började komma och jag fick förtidspension.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej mina vänner!Nu är det ett tag sen jag skrev,men det händer inte så mycket här så älta om det samma hela tiden orkar jag inte... Värken och de problemen jag har med det är väl ganska så likt,fast sen nån gång på vårkanten mars-april så börja värk...

Hej mina vänner!Vet att jag inte har skrivit på väldigt länge,men det händer inte så mycket nytt här och jag orkar inte skriva om samma sak som jag har skrivit om massa gånger förut...Dagarna är ganska så lika sen förr,men det som är annorlunda nu är...

Hej mina vänner!Nu har det återigen gått ett sånt långt uppehåll sen jag skrev som jag har lovat sååå många gånger att det inte ska göra.Men det är bara det att jag tycker inte att jag har så väldigt mycket nytt att skriva om,jag har ju liksom skrivi...

Hej mina vänner!Nu var det länge sen jag skrev sist,men det händer inte så mycket här så därför har jag inte så mycket att uppdatera bloggen med heller... Men just november månad har de sista åren blivit väldigt mycket en"minne-månad" för mej.Dels...

Hej mina vänner!Kommer med ett inlägg idag oxå...Idag har jag sett på dopet av den minsta prinsen i vårat kungahus.Ni som känner mej vet att jag är väldigt förtjust i dessa människor,och försöker hänga med på det som händer. Så idag har jag inte hun...