Hej mina vänner!

Som jag har skrivit förut så har jag den här bloggen även som en minnebok därav dagens rubrik...

Som ni redan vet så har jag en längre tid dragits med ett snurrigt och ont huvud,även min nacke och axlar är stela och ömma.Jag har varit hos neurologen och man har röntgat min shunt,och det ska inte va nåt fel på den.Och jag har även varit hos min optiker och kollat synen och glasögonen.Och dom ska det heller inte va nåt fel på,ialla fall inte synen.Sen så har jag varit hos en ögon specialist,och den såg ju att jag har nystagmus och darr och massa fel i ögonen p.ga att jag har ett ständigt tryck i mitt huvud p.ga mitt handikapp.Och den ögon läkarn i sin tur prata med en annan läkare som är specialist på oss med vattenskalle.Och dom hade kommit fram till att det inte fanns nånting dom kunde göra åt det och dom trodde inte att mina besvär kom av det heller.Och samma säger neurologen,jag har ett visst övertryck i mitt huvud,som jag fattat det så släpper shunten ut för mycket vätska så det blir ett för högt flöde i huvet.Men det ska inte va så farligt att jag ska ha dom symtom jag har.

Så det sista är nu att man tror att det kanske kan va glasen i glasögonen som det är fel på.Jag fick sept. -12 nya glas för att jag är närsynt+ att jag har brytningsfel.Och det betyder att i mina glas så är det som en brytpunkt.Tittar jag nere så ser jag på nära håll och tittar jag däruppe så ser jag på långt håll.

Men nu funderar man på om det kan va så att min hjärna och mina ögon inte orkar sammarbeta,att signalerna mellan hjärnan och ögonen antingen inte finns alls eller att den är begränsad.Så att mina ögon orkar inte se det hjärnan vill att dom ska se.Om ni förstår vad jag menar...Man tror att det kan ha med mitt handikapp att göra,att det beror på min vattenskalle och det tryck jag har i huvet,att det är det som gör att mitt huvud och mina ögon är som dom är.

Så nu har jag gått tillbaka till mina gamla glasögon för att prova några veckor och se om det blir bättre.Och blir det det,vilket jag verkligen hoppas,så ska vi byta till vanliga glas i dom riktiga bågarna direkt.

Jag har bara provat det här sen igår,så jag tycker ena stunder att det är bättre men att nästa stund så känns det precis som med dom andra glasögonen.Men elddopet kommer i morgon för då ska jag med mamma ut och handla.Och då ser jag snart om det hjälper eller inte.För som det har varit en väldigt lång tid tillbaka så trivs jag bäst hemma,för det är där som jag kan slappna av och bara existera och inte behöva anstränga mej så som jag måste när jag är ute bland folk.När jag varit på affärn/centre några timmar och kommer hem så är jag helt slut.Då har jag såå ont i huvet och jag är såå snurr i huvet så jag håller på och gå åt!!Så jag är helt slut när jag varit ute och handlat.Men det spörs i morgon hur det går...

Nu vidare till helgen som var...Då körde jag min manuella bil igen,för första gången på över 3 månader.Det gick jätte bra,jag fick käringstopp innan jag kom av parkeringen,men annars så gick det bra.Jag har fortfarande inte fått tillbaka hela känseln under foten,men det blir ständigt bättre.Nu har jag inte gått med stöd på över 1 vecka.Och det går jätte bra...Så får jag bara ordning på mitt snurriga huvud så ska jag inte klaga sen.Nu bara väntar jag på att få komma mej ut och börja med mina promenader igen.

Annars så har det inte hänt så mycket den här veckan.Jag tänker litt extra på min fyrbente vän den här veckan.Nu på lörda så skulle hon ha fyllt 5 år om hon levat.Så jag ska till graven på lörda och tända ljus.Varje lörda sen hon dog tänts det ett ljus där,men nu fr.o.m lörda så ska jag bara tända när det är nån speciell helg eller dag.På lörda blir liksom en punkt för mej har jag bestämt.Jag saknar henne sååå mycket varje dag,och jag kommer aldrig glömma henne.Hon var min bäste vän och hon var med mej nästan överallt och hon var med mej när jag ramla och hon var alltid jämnte mej...Hade jag en dålig dag med ryggen så låg hon bredvid mej...låg jag i badkaret så låg hon på mattan inne på toan och vänta på att jag skulle bli klar...var jag i köket så var hon där...var jag inne vid tv:n så var hon där...Hade jag bara varit ute och hämtat posten i 5 min.och kom in igen så var hon lika glad som om jag skulle ha varit borta i flera timmar...Var jag borta från henne i flera dagar eller en längre tid så var det alltid henne jag skulle hem till...Hon var alltid jämnte mej när jag behövde det...Hon var såå klok och förstod såå mycket som ingen människa kan förstå,felet var bara att hon kunde inte prata.Men jag vet att hon förstod,och hon förstod även den dagen hon dog vad som var på gång.För så som hon var den sista natten hade hon aldrig varit förut.Jag låg med mitt huvud i hennes korg och hon hade sitt huvud på min kind...Så den som säger att en hund inte förstår,den vet inte hur en hund är funtad...Hon var min aller bäste vän och jag får aldrig tillbaka henne och jag får aldrig en sån hund igen,och det känns sååå fruktansvärt tomt!! Min aller högsta önskan här i livet är att få ha en hund igen,men det är mitt ego som tänker så,jag vet innerst inne att det går inte.Det fungerar inte med alla dom fel jag har...Jag vet att jag skulle kunna ha en hund igen,men jag vill inte göra mej beroende av andra för att kunna få en önskan uppfylld.Ska jag ha en hund igen så ska jag kunna sköta den själv,och som mitt liv ser ut just nu så klarar jag inte det.Och då är det med en stor sorg i hjärtat jag inser att jag kommer aldrig få en hund igen.Jag får låna och lukta på andras hundar men jag kommer aldrig att få ha en som är min igen.

Så på lörda så ska jag till graven och kanske gråta litt och tända ljus och tänka på den Chilii som jag en gång hade som jag vet har det mycket bättre där hon är nu.Nu får hon va den hund hon aldrig fick va när hon var jämnte mej.

Nu har jag fått ur mej lite,jag brukar inte skriva sånt här.Men jag har en sorg inom mej som jag aldrig blir av med....

Ni får ha det så bra så hörs vi nog snart igen...!!

Kram mina vänner...