Hej mina vänner!Jag vet att det är väldigt länge sen jag skrev sist,men det har inte hänt så väldigt mycket å då är det ju ingen idé å skriva...

Men idag kom äntligen den dagen jag har gått hela sommarn å väntat på...Å få åka på Rektoskopi...Eller jag blir inte klok på om det heter rekto-eller endoskopi...Men ni förstår säkert ändå vad det är jag har undersökt,min tjocktarm.
Jag har ju som säkert många vet lågt blodvärde,å har tagit massa blodprov,avföringsprov å så har dom gått upp 15 cm.i tarmen å tittat.Men inte hittat någon orsak till mitt blodvärde,så min läkare här nere på VC ville skicka mej på vidare undersökning av tjocktarmen.Så dom skicka remiss dit i början av sommarn,å sen har jag gått hela sommarn å väntat på att få komma dit.Å idag var det äntligen dags...Efter att jag gjorde ungefär samma undersökning på VC för nån månad sen så visste jag å min läkare att det inte skulle hjälpa med"vanligt" lavemang,utan jag har druckit sammanlagt 8 l.Laxabon fördelat på 2 dagar.Så jag har tillbringat några timmar på toan dom sista dagarna kan jag säga.Men jag var ändå spänd å nervös när jag kom till Arvika idag för jag lita inte på att det var såpass tomt så att det skulle kunna gå att genomföra undersökningen.Men det var det,å allt såg bra ut å allt gick bra.Jag fick ju lugnande å smärtstillande,så jag kände mej lätt berusad å bortdomnad.Det kändes lite i magen men inte så att det gjorde nåt.Själva undersökningen gick fort,men det som tog längst tid det var att sätta nålen...Jag är ju sprut rädd å då drar det ju ihop sej,så då går det ju inte att komma in i ådran.Så på tredje försöket,på sidan av handleden,då gick det.Då hade dom provat i armvecket å uppe på handflatan först.Jag försökte å slappna av å ena sköterskan stod å prata med mej medans narkossköterskan leta ådra,så till slut så gick det.
Så nu är jag såå nöjd att den undersökningen är gjord.Så nu får jag bara vänta nån vecka på att man hör av sej från VC om vad vi ska gå vidare med när det gäller blodvärdet.Så vi får se hur det blir...

Annars då...?!Jo,allting är nog sej likt...Värken i knäna har jag fortfarande,men det blir bättre när jag gör uppehåll med cyklingen.Men jag cyklar ändå...Jag ska ta itu med knäna bara jag har fått ordning på mitt blodvärde.En sak i taget...Jag satt här en dag å räkna alla ställen jag har problem eller ont i,å jag kom till 8 olika ställen.Men jag försöker att inte klaga för mycket för det finns alltid dom som har det mycket värre.Så jag försöker ta det som det kommer å göra så gott jag kan,å nåt mer kan jag inte göra.Jag måste försöka ha en vardag å ett någorlunda fungerande liv jag oxå.Vissa dagar är bara blääää,å jag är allmänt lett å trött på allt,då jag tycker att livet är orättvist att just jag ska ha alla dessa problem å besvär jag har.å så finns det dom dagar som jag tänker på alla dessa människor som klagar över allt,minsta lilla grej ska en del beklaga sej över.Såna saker som jag tycker är struntsaker å sånt som faktiskt ingår i livet att klara av.Men så tänker jag nästa stund att det är av motgång man blir stark,så faen såå stark jag är...Å envis så inni norden är jag,men det är jag glad över för det är det som har gjort att jag är där jag är idag.Det är bra att va envis...Visst,det finns dom gångerna jag har velat ge upp å skita i allt,men bara man har varit där nere på botten ett tag å kravlat runt så börjar jag alltid kravla mej uppåt igen.För ingenting blir bättre av att man stannar kvar där nere å tycker synd om sej,det är bara jag,människan själv som kan göra jobbet människa att ta mej upp igen.Jag är väl för glad i livet å så tänker jag att ingenting blir ju bättre av att man sätter sej ner å tycker synd om sej heller.Å det finns ingen som kan hjälpa mej med att jag har ont överallt eller med mitt snurriga huvud,jobbar får bara försöka ta det som det kommer å klara av det.Jag får ofta höra av min kära sambo att "jag är av den hårda stammen",att jag viker inte ner mej å ger inte upp.Han menar nog att jag är stark psykiskt å att jag ser möjligheterna i livet å att jag inte ger mej,utan att jag kämpar på fast jag har dom problem jag har.Å det är nog sant,jag är född sån här å jag kan inte sluta å leva bara för att jag har lite problem,jag får bara göra saker på ett annat sätt å jag får bara ta det i den takt jag orkar med.Det va litt utsvävning ifrån det jag börja med,men jag ville bara få med det.

På tal om min kära sambo ja...Han är på kurs i Bollnäs för att ta körkort på tung lastbil.Så det är väldigt tomt å tyst här på veckorna,men han är snart hemma igen å vardagen är tillbaka till det normala igen.Efter att han har fått körkortet så får vi en tryggare inkomst och det ska bli gôtt,för det sista året har inte alltid varit så roligt kan jag säga.Men vi ser framåt å hoppas på ett bättre 2016 på flera fronter.
Ha det så bra mina vänner så hörs vi snart igen,jag lovar!

Kram...

Hej mina vänner!Måste bara skriva av mej litt frustration...

Som ni säkert har fått med er ni som brukar läsa mina inlägg,så har jag ju problem med rygg och höfter,främst den högra höften.
Och nu har knäna börja göra ont oxå,främst det högra knät.Allt ont sitter på höger...Jag blir sååå frustrerad och irriterad och lett mej...!!

Jag börja ju för några månader sen och cykla på en motionscykel som jag köpte mej.Jag brukar cykla 1 timme ungefär och då kommer jag 2 mil.Jag har motståndet på 4 och den går upp till 8.Så jag cyklar ju inte på nåt tungt motstånd heller tycker jag.

Men i alla fall för kanske över 1 månad sen så börja det göra ont i knäna.Då cykla jag på motstånd 5 så jag sänkte för jag inbilla mej att det kanske skulle hjälpa.Men ikke...Det är lika ont å stelt...Å har jag suttit still i samma läge å ska upp å gå så måste jag stå litt innan jag kan börja å gå.Å jag ligger ganska så stilla på natten när jag sover,ligger oftast på en av sidorna.Men som det är nu så vaknar jag när jag ska vända mej på andra sidan,för främst det högra knät är såååå stelt å ont.Så jag vaknar till av att jag säger till mej själv att"jag har såååå ont..."...Det har blivit mycket ondare sen jag börja cykla,å jag blir sååå frustrerad...!!För jag tycker det är såå gôtt å roligt å kunna sitta framför tv:n mån.-fre.å se på nyheter å cykla,helgen tar jag ledigt.

Jag inbilla mej ju å tänkte att jag skulle försöka å träna upp litt styrka i benen å fötterna,så det var därför jag köpte mej en motionscykel.Å det är ju bra å få röra på sej litt.Å så blir det inte så jobbigt för ryggen som när jag är ute å går.

Men skam den som ger sej...Idag hade jag på mej ett knäskydd å så bytte jag ifrån Diklofenak till Naproxen ihop med Panodil.Så det kändes bra på morgon å förmiddagen,men nu är det ju lika jävligt igen.Men nu har jag bara tagit Panodil.Det onda blir ju ifrån höften å ner till knät på höger sida.Det spelar ingen roll om jag sitter eller står eller går.Det är en molande värk och knät är stelt å ömt.
Jag vet att om man har artros så ska det ju va bra med å röra sej,så jag vet inte vad det är som är fel.För hade det varit artros skulle det ju inte bli värre av att jag cyklar.Men jag vet inte...
Jag bytte ut Diklofenak emot Naproxen ihop med Panodil igår kväll oxå,och så hade jag på mej knäskyddet.Så i natt så gjorde det inte så ont när jag vände mej.Men om det var p.ga knäskyddet eller medicinerna vet jag inte,eller så var det en kombination.

Såna här gånger blir jag såååå blääää på att inte va som alla andra,å att jag ska behöva ha så ont.Men det är bara att ta nya tag å fortsätta,för å sätta sej eller lägga sej stilla är ingenting för mej.Om det inte är i nödfall,å dit har jag inte kommit än den här gången.

Nu ska jag börja med middagen å vänta på att min käre vän ska komma hem ifrån jobbet.

Ni får ha en fin helg så hörs vi snart igen!

Kram...

Hej mina vänner!Nu är jag här igen...Å idag tänkte jag reflektera lite över hur det är att inte va född"normal",vad nu normal är...

Jag är ju som ni vet född med Ryggmärgsbråck och vattenskalle.När jag var yngre,i tonåren osv.,så kände jag mej som alla andra,fast jag inte var det.Jag har aldrig blivit retad eller mobbad för att jag är född med Ryggmärgsbråck.Retad har jag väl blivit av vissa personer när jag gick på skolan,men det har varit för andra"vanliga"saker.
Jag vet inte om det har att göra med att jag har alltid varit ganska öppen om mitt handikapp,jag har inte döljt så mycket.Jag har väl känt som så att jag är den jag är och det kan varken jag eller någon annan göra något med.
Under hela min uppväxt och ända tills jag fyllde 20 så var jag ju alltid minst 1 vecka om året på sjukhuset i Göteborg.Då hade jag ju alltid med mej skolarbete som jag gjorde på sjukhuset.Så jag kom ju inte efter på skolan.Och jag har alltid varit duktig och tyckt skolarbete var roligt,ända tills jag börja på högstadiet.Då var det andra saker som intresserade mej mer...killar!
Jag har alltid haft vänner.Och i tonåren och en del även i vuxen ålder så var jag mycket ute på helgerna ihop med kompisar.Vi festa och ragga runt i bilar och var på uteställen och hade väldigt kul.Jag var som alla andra fast ändå inte...

Jag vet ju inte om att leva på något annat vis än det jag har gjort.Jag har aldrig blivit särbehandlad,absolut inte mer än nödvändigt i alla fall.Jag har aldrig blivit daltad med,min familj och mina närmaste har inte tyckt mer synd om mej och överbeskyddat mej eller präntat in i mitt huvud att"dej är det synd om".Utan jag har allt fått min beskärda del av livet...Men det har nog med mej som person att göra oxå,jag vill inte bli särbehandlad.Jag vill att andra ska se mej som en vanlig person fast jag inte är det,för det gör jag själv.Jag ser inte mej som speciellt annorlunda...Jag har mina begränsningar och jag kan inte kissa som andra och jag har mina utfordningar här i livet.Men det är det som har gjort mej till den jag är idag.Jag har mött på många motgångar i mitt liv och livet har inte alltid varit så roligt och lätt alla gånger.Men så är det för alla,oavsett om man är född"normal"eller ikke.Livet har varit jävligt tungt ibland,och jag har tyckt många gånger att varför är just jag född så här och med alla dom här jävla felen...Men det finns en mening med det,och det finns en mening med att det ska jag fixa...Mina 3 första månader i livet tillbringa jag på sjukhus i Göteborg,mina föräldrar och syskon kom ner och hälsa på mej på helgerna.Men det var inte så då som det är idag att föräldrarna ska va med.Jag flögs till Göteborg bara några timmar efter min födsel,och mina första operationer gjorde jag redan dagen efter min födelse.Och sen blev det ytterligare några op.innan jag kunde komma hem 3 månader gammal.

Jag är ingen person som går runt varje dag och tänker att"mej är det synd om för jag är född med Ryggmärgsbråck",sån är jag absolut inte...Folk vet nog om att jag är det,och vill dom veta nånting mera så vill jag väldigt gärna att man frågar mej istället för att gå runt och tro massa saker.Jag har haft några såna exempel runt mej som jag hört på avvägar att dom gått runt och trott och sagt saker.Saker som sällan stämt med verkligheten...Och dom har jag tagit en diskussion med...För att ge mej in i en diskussion med nån det är jag inte rädd för.Men jag vet inte om det är för att jag är född som jag är född och för att jag fått kämpa mej dit jag är idag,eller om det är arv,för jag är från en familj där vi inte är rädda för att säga vad vi tycker och tänker.

Jag har fått kämpa vissa gånger för att komma dit jag vill,och vägen har inte alltid varit spikrak.Men det är den inte för nån,oavsett om man är född"normal"eller inte.Alla får vi genomgå våra prövningar...
Jag är en person som sällan klagar och yttrar mej till mer än mina allra närmaste som är runt mej och som ser hur min vardag är.Men jag ska inte klaga,det finns alltid dom som har det mycket värre än mej...

Det jag egentligen vill ha sagt är att jag bär ingen offerkofta och jag har ingen stämpel i skallen där det står att"dej är synd om mej för att jag är inte född som alla andra".Jag försöker klara av vardagen på mitt eget sätt utan att klaga för mycket.Men jag ser och vet tyvärr många som har blivit itutad sen dom var små att dom är annorlunda och att det är synd om dom.Och dom är det inte lätt för...Dom har alltid fått sin vilja igenom och dom har aldrig blivit ifrågasätta eller emotsagda,utan deras ord är lag.Och såna folk får det tyvärr inte lätt ihop med andra...

Det var det jag hade att skriva om idag...

Ha det så bra så hörs vi snart igen!

Kram...

Hej mina vänner!Har lite funderingar...

Jag är en väldigt rak å ärlig person,som säger vad jag tycker.Det är nånting jag är uppväxt med...att man säger vad man tycker å tänker.
Ibland så kan det såra både mej å andra,men det är sånt som hänger med.Jag kan väl ibland va för ärlig...Å det är tyvärr inte alla som klarar av det.Jag vet inte varför...Men jag tror att en del folk är rädda å inte vet hur dom ska hantera sånt.Jag har hamnat i många diskussioner å duster med folk i mitt liv,vissa stannar kvar ändå å vissa försvinner.Men då har jag i alla fall sagt vad jag tycker å tänker...

Det värsta jag vet är folk som inte vågar säga saker direkt till mej utan att jag får höra det av andra,på omvägar.Fega folk som inte vågar säga saker direkt till mej tycker jag inte om...Då kan dom likaväl tiga å inte säga nånting.
Jag har den synen att man ska inte säga mer till folk om någon än det man skulle våga säga om man hade människan framför sej,om ni förstår vad jag menar.
Jag har flera exempel gående runt mej just nu som går å tisslar å tasslar runt mej å pratar om mej till andra.Men när dom ser mej så antingen piper dom iväg eller så vågar dom inte säga ett pip.Sånt kan jag väl tycka kan va liiite störsamt...Jag menar,vågar dom yttra sej till andra så skulle dom väl våga säga saker direkt till mej.Fegisar....!!Så farlig är jag faktiskt inte...Men jag säger vad jag tycker å tänker...

Jag brukar sällan börja en diskussion,men det beror på vem å vad det gäller.Är det nån jag känner väldigt gott så kan jag nog mycket väl börja diskutera...Men är det nån som jag bara känner flyktigt eller att jag hört att den har pratat om mej så blir jag nog bara tyst å nonchalerar.Å väntar på rätt tillfälle för att börja diskutera...Å har jag väl börjat så kan det fort komma mer än det var tänkt ifrån början...Men det är sällan egentligen som jag har ångrat nåt jag sagt...

Folk runt mej vet vart dom har mej...Det är som gubben min brukar säga"att jag går inte runt saker utan jag går rätt fram"...Å det är det inte alla som klarar av tyvärr...

Jag tror det är både bra å dåligt å va en sån person som mej...Jag säger vad jag tycker å tänker men jag får ta mycket skit för det oxå.Jag har lärt mej mycket genom åren både positivt å negativt...
Men det är sån jag är som person,så det är mycket jag kan göra åt.
Jag backar sällan...Å dom som verkligen känner mej vet hur envis å vrång jag kan va.Men jag är för det mesta en snäll person som försöker ställa upp å hjälpa folk i min närhet så gott jag kan.Jag är snäll emot dom som är snälla emot mej.Men är det nån som pratar skit eller är dum,då får dom minsann reda på det,kan jag lova...

Det är inte många som jag vet om i alla fall som har sagt nåt om mitt handikapp.Men dom som har sagt nåt har jag pratat med...

Men annars så är allt precis som vanligt...Jag ringde Endoskopi mottagningen idag,men dom har ingen telefon tid nu några veckor på sommarn.Så jag får vänta tills en bit in i augusti innan jag ringer.
Nu ska min vanliga allmänläkare oxå ha kommit tillbaka från sin semester.Så då kanske det kan börja hända litt när det gäller mitt dåliga blodvärde.

Ni får ha det så bra så hörs vi snart igen...!

Kram...

Hej mina vänner!Kommer bara med ett väldigt kort inlägg denna gång...

Har inte hänt så mycket sen sist,bara det gamla vanliga i samma vanliga vardag...

Idag fick jag svar på datortomografin som jag var å gjorde för några veckor sen.Ingenting har ändrat sej sen sist,å det var 2013 som jag gjorde denna röntgen sist på min shunt.Och det enda som var då var att shunten möjligen släppte ut lite för mycket vätska,men neurologen trodde inte att det påverka mej å gav mej dom besvär å problem som jag har.
Vilka problem/besvär jag har tänker jag inte älta å ta upp här igen för det har jag skrivit såå mycket om.Så det blir bara tröttsamt för er läsare att läsa om igen.
Så jag bara konstaterar att det inte var nåt fel å att det nog bara är ännu en grej som jag måste lära mej å leva med.Som med mycket annat...Men det är en väldigt jobbig å slitsam sak att försöka lära sej att leva med kan jag lova er...
Väntar fortfarande på kallelse till endoskopi.Men det är väl semester där oxå som på många andra ställen å så fick jag ju ett brev för nån vecka sen där det stod att jag skulle bli kallad inom 4 veckor.Så jag får nog vänta några veckor till innan jag kan börja å tjata...
När det gäller såret jag har på foten så har det blivit något bättre,så jag ska ringa till ortopeden på måndag å tala om det så att hon jag har där får göra riktiga inlägg till mej som är i rätt material å utseende.

Det låter som att jag bara är inriktad på alla mina fel å att det är det enda jag gör.Men det är det inte...Jag gör precis allting annat vanligt som alla andra gör.Å det är inte så intressant...

Helgen som var så hjälpte vi en bekant å hennes barn att flytta.Jag bar sånt som inte var så tungt.Å gick väldigt mycket i trappor,så jag har haft träningsvärk i flera dagar i lårmuskeln i båda benen.I början av veckan så var det så hemskt så jag orka nästan inte gå.Men jag fick motion den dagen i alla fall...
På söndag är vi ett gäng som ska iväg på en längre MC tur,vi ska till Diner 45 i Sunne.Det ska bli väldigt kul.Så då hoppas vi att vädergudarna är med oss.
Mer om det berättar jag nästa gång.

Ha det så bra så hörs vi snart igen.

Kram...

Hej mina vänner!Nu har det blivit en ny månad sen jag skrev sist...

Här är nog allt mycket sej likt som det har varit.I måndags så var jag på datortomografi.Det skulle ta ca.2 veckor innan jag skulle ha svaret sa hon som gjorde röntgen.Så nån gång under nästa vecka borde jag få svaret...

När det gäller endoskopin så har jag inte fått nån kallelse än.Det kunde ta upp till 4 veckor innan jag skulle få tid sa läkaren jag var på rektoskopi hos.Så jag får bara vänta å se...
Å så länge jag inte fått gjort alla undersökningar och min läkare på våran VC har semester så får jag inte nån ordning på blodvärdet heller.Så vänta är det jag får göra på det mesta nu för tiden känns det som.

Idag har jag varit i Karlstad på ortopedtekniska(OTTA)med mitt sår som jag har på min vänstra häl.Det börja som en liten spricka men nu är det som en liten krater brukar jag säga.Hon som jag har på OTTA skar ur på inlägget jag har i skon å tryckte ihop inlägget lite.Så vi får se om det kan avlasta och bli bättre så att såret kan läka.Jag skulle hålla kollen på det under 2 veckor å sen höra av mej till OTTA.Å ser det ut som att det kan hjälpa så ska dom göra ett annat inlägg som är gjort i rätt material å rätt utseende för just min fot å dess ändamål.Så vi får avvakta å se hur det artar sej...

När det gäller just det såret på hälen så är det inget gott,det värker å gör ont.Å det kommer ut nån blandning av blod å var/pus,å när jag tar av å byter omläggning så luktar det inget gott.Men det tror jag är för att det blir instängt å varmt.För jag har haft såpass många infektioner i såret jag hade under den andra foten,så jag känner direkt om jag skulle få infektion även i detta sår.Så det är inte det än...

Jag har ju dålig eller ingen känsel under eller utanpå mina fötter,men invändigt så känner jag,å det är inget gott...Men vi får väl se hur det blir...

Annars då?Jo,jag försöker cykla på min motionscykel 1 tim. nästan varje morgon eller i alla fall när jag inte har någon tid på förmiddagen jag måste passa.Idag när jag var på OTTA så påpeka hon jag har där att jag inte hade några skenor.Å då tala jag om min teori...att jag tror att fötterna å muskler å allting får inte träning om jag går med skenor.Å det bekräfta hon,att så är det.Så jag sa att jag vill försöka bygga upp lite muskler å styrka i benen dels genom att cykla å dels genom att gå utan skenor.Å hon höll med mej...

I onsdags var vi ute en liten sväng med våran trike.Klubben vi är med i har sommar kafé varje onsdag,så vi var där.

Det har varit en extrem hetta nu i några dagar.Jag tycker det är väldigt gott med värme,men jag orkar inte sitta mitt i solen för länge.Så jag varvar emellan sol å skugga.Men det är gott med sol i måttliga mängder.

Ni får ha det så bra så hörs vi snart igen...Kram...:-)

Hej mina vänner!Tänkte bara uppdatera litt...

Här har det gått i läkarbesök,sköterske besök,fot-sår och mage hela veckan sen jag skrev sist.
Jag har ju ett sår på min vänstra häl som jag inte riktigt vet varför och hur det har uppkommit.Det har blivit större i bredd på sista tiden tycker jag och så kommer det ut blod,så jag har på ett typ av skavsårsplåster.Så jag har varit nere på VC och visat det 2 gånger,men det är inte infekterat eller så så jag får bara hålla koll på det och byta plåster vid behov.
Och idag fick jag reda på att doktorn skulle skriva en remiss så att jag får komma till ortopedtekniska för en koll och se om dom kan komma på nånting som kan underlätta läkningen av hälen.

Nu vill jag passa på att varna känsliga personer,men nu blir det en del skitprat...
Idag skulle jag ju göra ett nytt försök med rektoskopi.Gick ju inte så bra sist...Men idag funka det...Här på VC så går man bara upp 15 cm.,så det är ju inte så mycket.Men idag var tarmen tom efter 2 dagars tömning och väldigt lite mat.Jag börja i förrgår med 4 l. av ett tarmtömnings-pulver som heter Laxabon.Det tog 3,5 l. innan det fungera,men då jammen fungera det oxå...Det va som vatten...Jag visste inte ena stunden om jag kissa eller gjorde nr.2...Men det kom ut i alla fall.

Så igår var det dags för ännu en sån kur på 4 l.Då tog det bara hälften så lång tid innan det fungera.Så jag bodde inne på toan ett par timmar jämnt då ett tag...
Jag har ju svårt när det blir så i vanliga fall men så som det har varit nu i ett par dagar så var det helt hopplöst.Jag har suttit på toan i långa perioder eller så har jag fått gått emellan toan och garderoben.Men det är jag van när magen är vrång och har sina utbrott.Så tvättmaskin har fått jobbat nu dom senaste dagarna.

Jag är väldigt glad att jag fick utskrivet Laxabon,för Toilax i tablettform eller mikrolax fungerar inte,det gör nada funktion på mej!!Men jag skulle ju ta 4 Toilax tabletter och sen 2 klyx idag på morgon,men det mesta av det kom ju ut igen.Det är ju för att jag har en slutmuskel som inte kniper tätt,jag klarar inte hålla mej och jag har aldrig fått lära mej att knipa.Och det är inte säkert att jag hade kunnat knipa och hålla mej heller,för jag har ju ingenting som sluter tätt.Om ni förstår vad jag menar...

Det finns säkert jätte många som tycker att jag utlämnar mej och talar om för mycket hur jag har det i mitt liv och hur mina dagar ser ut.Och att ingen har med det att göra.Men jag tänker som så att jag kanske kan hjälpa nån annan som är ungefär i min situation,jag kanske kan få folk runtomkring mej att förstå och se att jag inte är som alla andra och att jag har mina begränsningar.Och att det i sin tur kan öka medvetenheten hos folk att alla är inte födda normalt,vad nu normalt är.Jag är inte rädd för att folk runt mej ska få reda på hur mitt liv ser ut och vad jag sliter med.Antingen så får jag ta med valda delar av mitt liv och då inte få med en helhet av mej eller så får jag ta med allt,och då menar jag verkligen allt.Eller...Det är väldigt svårt att få med precis allt när man skriver,men jag försöker iallafall få med så mycket som möjligt.
Och så är det som jag brukar säga till folk...Fråga mej om ni vill veta nånting,jag svarar på precis allt,det är ingen fråga som är för dum att fråga.Och jag svarar efter bästa förmåga.Jag vill hellre att folk ska fråga än att de går och tror och inbillar sej saker som inte existerar.

Det var en liten parantes...Allt såg alltså bra ut 15 cm. upp i tarmen,men doktorn skrev oxå en remiss så att jag ska få åka till Arvika och göra en koloskopi.Det blir inom 4 veckor ca.Det är för att dom ska kunna se längre upp i tarmen.Så då blir det samma tömningsprocessen igen om några veckor.Men måste man så måste man...Jag är glad så länge man inte kommer med förslaget att jag ska iväg på gastroskopi.Det har jag gjort 1 gång i mitt liv och det var hemskt...!!Jag har gjort många konstiga och ibland onda och obehagliga undersökningar,men gastroskopi är nåt av det värsta jag har gjort i mitt liv.

Till sist så ska jag komma till mitt låga blodvärde...Jag var ju för några veckor sen och fick 2 påsar/flaskor med järnpåfyll.Och idag tog man ett snabb-Hb,och värdet ligger fortfarande på 103.Det var där det låg när jag fick mina påfyllningar.Så det verkar inte som att dom har hjälpt nånting.
Men vi ska ta koloskopin först och sen ska vi ta itu med det låga blodvärdet.Det är mycket nu...!!Är ett tag sen det var det sist,men nu ser det ut som att det drar igång igen.Men jag har frikort inom sjukvården nu,så jag behöver ju inte betala iallafall.

På måndag ska jag äntligen iväg på datortomografi.Det har jag väntat på länge...Jag har slagit ifrån mej att jag ska kunna få magnetröntgas p.ga materialet i shunten jag har i huvet.Jag ser ju och vet att andra har gjort magnetröntgen,men när jag har pratat med min neurolog om det så säger han att det inte går.Och jag vet och förstår att man vågar inte för min säkerhet göra en magnetröntgen på mej och mitt huvud för att jag har tydligen metall i shunten,och då kan jag koka upp,som min läkare sa till mej.För att järnet inne i shunten kan bli såpass varmt.Så det har jag slagit ifrån mej...
Datortomografin ska jag göra för att man vill se så att shunten inte är orsaken till att jag är så yr.Man har ju kollat det förut och det har inte varit nåt fel,men det är bättre med en koll för mycket än en koll för lite...Som jag brukar säga.

Det blev ett långt inlägg den här gången,men ni får ha det så bra så hörs vi snart igen...

Kram...

Hej mina vänner!Idag är jag sur...Jag skulle på rektoskopi idag,på min VC.Så jag hade förberett mej med 4 Toilax tabletter vid 2 olika tillfällen under gårdagen och Toilax lavemang idag på morgon.Men det blev inget resultat,absolut inte det resultatet som krävdes för att man skulle kunna genomföra undersökningen.
Jag kanske ska tala om varför man vill göra denna undersökning på mej...Jo,det är för att man vill ta reda på varför jag har så lågt blodvärde...Plus att jag även verkar ha väldigt dåliga depåer av andra saker i kroppen oxå,och så visa det sej att jag även har en släng av den där magsårsbakterien.Jag har ju tagit flera olika blodprover men även avföringsprover.Och det var dom sista proverna som gjorde att jag skulle göra rektoskopi idag.Men som inte gick som det var tänkt...För att dom läkemedlen jag hade fått med mej ifrån VC var för svaga för att få igång min mage.Jag har ju en mage utöver det vanliga...Ena dagen fungerar den bra och nästa dag är det helstopp.Det är sånt jag har lärt mej att leva med och det är sånt jag får ta.Det kan va helstopp i många dagar ena perioden och nästa kan den fungera skapligt bra.Inget som jag tänker speciellt mycket över.Men en sån här gång som jag vet att jag måste va tömd för att kunna genomföra en undersökning så måste jag ju tänka på det.Och nu gick det inte riktigt som det var tänkt...Så jag har fått en ny tid och fått med mej lite starkare grejer hem så får vi hoppas att det fungerar bättre nästa gång.

Så det är såna här gånger som jag blir lite extra påmind om att jag faktiskt inte är som alla andra,jag kan inte göra det som alla andra vanliga folk klarar.Jag är inte som alla andra och det är en sak som jag har svårt för att acceptera ibland.Och då blir jag lett mej,jag blir ledsen,jag blir förbannad för att andra klagar för minsta lilla,som jag tycker,och här sitter jag och inte klarar en sån jävla enkel sak som att tömma magen för att göra en helt vanlig undersökning på tarmen.Det finns säkert dom som tycker att jag är tramsig och att jag inte ska bry mej,men jag gör det...Jag tycker livet är väldigt orättvist ibland och att jag inte klarar nånting...Det är mycket jag inte klarar som andra folk tar som en självklarhet,men jag klagar inte för det finns alltid dom som har det mycket värre än mej,det har jag sett bevis på många gånger under alla mina år på sjukhus i både Göteborg och Karlstad.Och jag brukar för det mesta inte yttra mej när jag har mina dåliga dagar,men jämnt idag har jag behov för det.

Jag har världens bästa gubbe som tar mej för den jag är med alla mina fel och brister,han är min bästa vän och ställer alltid upp när jag behöver han vad det än gäller.Han är min bästa vän och han är guld värd...
Men jämnt idag så känner jag mej helt värdelös och att jag inte kan och klarar av nånting...Men jag deppar idag och så tar vi en bättre dag imorgon...

Var glad att ni är som ni är mina vänner,det finns alltid dom som har det värre...Så idag är Bia sur och då håller hon sej för sej själv,det trivs hon bäst med när hon har sina dåliga dagar.
Men jag är snart mitt gamla vanliga jag igen,som många av er vet så är jag inte en person som ger upp utan jag ger mej den på att saker och ting ska bli som jag vill,och jag är ganska så envis...!!

Men jag kan bli lett ibland att jag är född med det jag är född med och alla fel och problem som jag ställs inför och som jag måste tackla och ta itu med hela tiden.

Men imorgon är en annan dag...

Ha det så bra mina vänner så hörs vi snart igen...

Kram...